Slutet gott, allt gott... eller hur är det man säger?
Lovade svara på tre frågor innan jag går vidare fullt ut;
Vad är dina tre bästa råd att ge till någon som kämpar med de sista stegen och att släppa ätstörningen fullt ut?
1. Våga lyssna till dina val - i slutändan är det ditt liv, ditt val! Att lyssna på andra kan vara en livräddare, en livboj, men att lyssa på dig själv är det som avgör hur sagan slutar.
2. Hur "duktig" man än blir i sin ätstörning är man än mer misslyckad. Ätstörningen är en tillfällig tröst och form av kontroll, inget liv och inget hållbart. Återigen MOD att följa hjärtat. Det finns inget Sen bara ett NU.
3. Allra sista steget... LEV... det är ditt liv, ingen annans - dina val. Att misslyckas då och då är en del av livet, man lär sig och utvecklas, det är inget fel i det. Alla hamnar då och då på botten, man har inte tur i livet, man har däremot en chans att påverka och förändra.
Underbara ALLA ni som följt bloggen... TACK.... TACK för allt!!! Om ni visste vad bloggandet och många av era kommentarer och tankar har hjälpt. Peppat och varit en morot att faktiskt vara en förebild!
ALL min kärlek till ER
Nu fortsätter mitt friska bloggande HÄR
.
