Chill

Rätt gött med dagar utan några måsten...

Jag avskyr det ordet, måste. Mycket som har med sjukdomen i sig att göra grundas och styrs av just Måsten. Påtvingade, ihopkokade, fantiserade och tvingande måsten.

Men vet ni? Det finns inga måsten!! 

Chill

.

Att Leva

Att Leva... det är inte att göra det andra vill, inte att göra det som förväntas vare sig från omgivningen eller sig själv... det är inte att efterleva ett ideal, det är inte att följa ångest och rädslor...

Att leva är att göra det man själv vill, leva i nuet och följa sin egen känsla. Inte en känsla som är byggt på något annat än den man själv är och det man själv önskar. Leva är att vara egoistisk på rätt sätt.

Viktfobin är inte alls bra på min front just nu, tänker jag ens på det så mår jag gråtfärdigt dåligt. Alltså måste jag tänka på annat, sånt som gör mig glad. Det finns kompensationsbeteenden som inte syns till det yttre men som jag själv är så väl medveten om att de är just där, men fine, skitsamma, en sak i taget. Man får ha lagom med krav även när det gäller den positiva biten, Rom byggdes inte på en dag - right?

En bildkavalkad väntar!

Lycka är att ha sockervadd på kinderna, utan att bry sig, spendera en heldag med åkband på Liseberg!

Lycka är att njuta av en ett fint vin och en paella på Hamnkrogen utan att tänka, det känns naturligt. Behöver jag ens nämna att pannan var så gott som slickad innan den kom till disken? Sen måste jag verkligen få ge en stjärna till denna krog, utöver den fantastiska maten. Barnen blev direkt serverade kritor och ritblad! Sånt gillar man som småbarnsförälder.

Lycka är att Leva. Sen får man väl ha i åtanke att det kanske inte alltid är så lätt, men det hade förmodligen inte varit så kul då heller. Eller hur?

.

(förresten... så finns jag på instagram numer, har nästan noll koll på hur det fungerar men ni hittar mig under pseudonymen sneckelisa)

.

Jag skiter i det!

Alltså, jag har ju ältat och tjatat om det här med acceptans, min ständiga stötesten. Helt ärligt är jag beredd att öppna upp för ett helt annat perspektiv.


Hela grejjen med acceptans och att lära sig vara nöjd är att känna att man duger som man är, något jag inte kan minnas att jag gjort sen tonåren. Något som inte funnits i mitt liv på väldigt länge och som om det ens går att få tillbaks kommer ta bra lång tid. Men under denna tid måste jag ju kunna leva och få det att fungera ändå.


Så... jag tänker försöka stänga av den biten, eller iallafall omvärdera och vända fokus. Jag har hatat mitt yttre och min kropp så länge att jag inte vet om det är möjligt att älska läget, känna att det duger som det är. Men jag kanske inte måste älska det, heller inte hata. Man kanske kan bara låta det bero. Sluta kropps och utseendefixera.


Att fokusera om kanske inte automatiskt måste innebära varken acceptans eller att lära sig älska sig själv, känna att man duger eller ens gilla det man ser eller känner. Att fokusera om kanske kan vara att bara skita i det, leva och fokusera på viktigare saker.

Lättare sagt än gjort, helt klart. Men kanske är det lättare att låta det bero, lättare än att lära sig älska eller värdera sig själv, duga. Värdera annat.

Så, för att byta fokus igen. Maken och jag rivstartar våra dagar med en vitamin och antioxidantinjektion. Jag är väl medveten om att många kan tro att våra salladsbaserade frukostar utan kolhydrater är ätstörningsrelaterade, men så är inte fallet.

Man kan ha nästan vad som i salladen. Här har jag kunnat släppa min fruktskräck dessutom, frukt har varit absolut nono för mig, helt förbjudet. Men i salladerna fungerar det, även om jag inte ännu vågar äta frukten i sin enkelhet. Högt energiinnerhåll ordnar man med avocado, en fin olivolja, nötter, frön. Groddar är otroligt gott i salladerna och buffrar upp med protein. Dessutom har vi alltid ägg till, utan ägg startar inte dagen.

För den som får tankar på att vi äter för lite kolhydrater kan spana in denna godsak. Jag gör världens godaste lasagne!! Har man möjlighet att göra den dagen innan så är det absolut att föredra, så den står till sig ordentligt och mer smaker kommer fram. Dagens lunch på Berghalla idag, tillsammans med en kålsallad och kanske ett glas vin. För det är ju semester, eller hur?

.

Orka

Orka.... Stå ut... Uthärda... Vinn!

Lite så är det, man måste både orka, stå ut och genomleva för att vinna. Just nu känns livet i sin helhet mest på paus, semesterkoman har verkligen gett sig till känna. Jag är ingen som varvar ner första veckan, det är redan avklarat, gudagåva?


Stå emot och orka är mina ledsagare i detta nu. Jag avskyr mig själv, mitt yttre och det som händer. Jag äcklas och ser ner på det, jag är rädd och jag är förbannad. Men jag genomlever det. Jag uthärdar och jag lever. Fine att vikten faktiskt står still men det känns annorlunda, hjärnspöken och diverse fantasier ska man inte ge rygg åt.


Återigen vill jag poängtera viktigheten av att byta fokus, bryta mönster och tänka nytt - tänka rätt. Ok att allt inte känns wow, men so! Belysa det positiva, göra glada saker, saker som ger energi, rikta tankar och beteenden mot det som verkligen betyder något är en viktig insikt och något man måste efterleva, inte bara just inse.

Så, nu byter vi fokus. Om ni inte redan provat detta fantastiska Alsace vin så måste ni göra det! Jag lovar att ni inte blir besvikna. Personligen tycker jag det passar perfekt både i sin enkelhet, kallt med en frusen jordgubbe i botten. Eller till en thaigryta med någon god curry. 

Vad är bättre än nyplockade, smörfrästa kantareller, direkt från skogen till pannan. Gissar att vinet passar även till detta med sin lagom fruktighet och sötma. 

.

Det var det...

Helgen är avklarad och nedräkningen till semestern är påbörjad!

Hur var då själva dagen D, bröllopsdagen. Alltså, jag har nog inte smält den än och kommer leva på den länge, länge. Att komma till hotellets reception, lämna ifrån sig nycklarna till bilen och få den parkerad... åka upp till 22:a våning (Gothia har 23 våningar och den 23:e tillhör restaurangen)... utsikten mot liseberg och med fri skumpa på rummet.... var man i himlen eller vad?


Tillsammans med älsklingen spenderades dagen i stan på en bar och shoppingrunda... åt vid helt ovana tider för min del, mat som inte alls "stod på listan" eller på tiden. Levde!!


Kan ju för alla som ska spendera kvällen i Göteborg varmt rekommendera detta fantastiska ställe... har även en restaurang att ge några stjärnor till - Incontro! Vilken service!! Vilken mat!! Vi beställde 5-rätters med ett passande glas till var rätt utvalt av ställets somelier, dock orkade vi inte alla rätter men det hör inte till saken, det var magiska ögonblick! Kvällen avslutades i restaurangens pianobar, dock inte dinglandes med benen utan snarare skrålandes vid sidan av, i ren o skär glädje och i accompanjang av flertal.

Behöver jag säga att jag mådde bättre än bäst? Behöver jag säga att allt som har med mat och ätstörning inte ens existerade? Behöver jag säga att DET är livet!!

Väl hemma så är tankarna där igen, men med detta i bagaget så känner man att det faktiskt finns en annan verklighet. Fine att man kanske inte har varken tid eller råd att leva just detta lyxliv varje dag men det är inte det som är poängen, det är känslan -det GÅR!

.

Glest

Ja det är och kommer förbli glest mellan inläggen i sommar.... jag har helt enkelt inte tid, inte lust heller alltid heller för den delen. Försöker fokusera mer på mitt friska liv även om jag vet att jag förtillfället är i en "kompromissfas" med anorexin. Jag är väl medveten om att det inte går att kompromissa, att det inte går att ha kakan och äta den, att det inte leder till något positivt om man så bara ger ett finger - då åker hela handen.

Men sån är statusen nu och jag försöker därför greppa allt friskt, positivt som jag bara kan.

Något positivt som hänt det sista är att jag och maken, på kort varsel fick barnvakt, gick och såg Madonna när hon uppträdde på Ullevi i onsdags! Fy fasen vilket ös!! Tyvärr tycker jag att damen i fråga var lite väl mycket diva när hon uppträdde 2,5h senare än utsagt (fatta vad trött man var i rygg och fötter - vi stod längst fram!). Men i slutändan var det värt det, hon var grym!

Sen har vi ju lite andra roliga saker som väntar... Det är ju denna helgen jag och maken firar bröllopsdag. På söndag är det 6 år sedan vi gifte oss, abonnerade en herrgård och bjöd alla nära och kära på en brakfest. På söndag är det 7 år sedan vi träffades första gången, när kärleken slog till som en blixt från klar himmel. Samma kärlek som finns kvar än idag. Visst är det vardag som oftast, särskilt när vi inte har egentid, men så fort vi får ögonblick för oss själva så är det som att dra tillbaks tiden - den där känslan, det magiska, den finns där och ingen av oss har någonsin tvivlat, det är vi.

Ser rätt nice ut, eller hur? 

Förresten, även om jag glesar ut inläggen, så finns jag alltid här och det är bara att skicka mail som vanligt - jag är rätt snabb på att svara, svarar på allt och låter inget glida förbi.

.

Val

.