Har en underbar liten dotter som ligger i min säng just nu,
där har hon spenderat natten mer eller mindre vaken. Hög feber, svettningar, yrsel och hög mammighetsfaktor.
Sömn för mig - minimal.
Kom som en blixt från klar himmel igår,
från inget till en bra bit över 40 och klar allmänpåverkan. Men med en alvedon i den lilla flickkroppen bjöds vi ändå på skaka rompa i köket, ungar är fantastiska,
en annan hade legat däckad. Nu får vi se om det går över eller om det är 3-dagars på ingång. Det visar sig.
Jag önskar att jag hade mer tid att sitta här, jag har en sån vilja att skriva. Dela med mig av mina tankar, mitt liv. Jag är nöjd och tacksam i detta nu.
När jag var hos C senast och maken var med fick han höra "
det kan vara din räddning att Hanna styr upp maten nu". Jo mina val kan ses med skeptiska ögon om man har min bakgrund men i realiteten, med styrka och insikt så är de fullt normala och i min makes fall kanske en räddning.
Han är ju i allra högsta grad i riskfaktor för hjärtsjukdom, hög stress, högt midjeomfång, obefintlig träning och närmre 40 bl a.
Satt och diskuterade just detta med min A över köksbordet igår, att han måste göra stora förändringar, lära sig säga nej tack till viss typ av mat och ersätta med annat. Inte gå till överdrift men heller inte bagatellisera,
han har ett klart sockerberoende nämligen. "
Men jag vill ju inte sluta leva"
var responsen jag fick när jag bad honom byta ut sin vita frukostfralla på jobbet, när jag uppmanade honom att inte skåpsäta godis eller trycka i sig stora mängder vit pasta. Men det är ju precis det,
jag vill inte heller att han ska sluta leva så tänk om tänk rätt! Hädanefter ska han äta mer som jag, jag som utesluter stärkelserika produkter och socker generellt. Minskade mejerier, ökade oljor och naturliga fetter. Mycket grönsaker, avocado istället för frukt och en tanke bakom ätandet som ska utgå från vad kroppen önskar,
hitta balans. Feta fiskar flera gånger i veckan,
bra för D-vitaminet då det inte behövs som tillskott då. Nötter frön och mycket antioxidanter.
Nu säger jag inte att det, eller jag, är superstrikt som gäller. Det tror jag inte på utan förknippar direkt med osunda tankar och mönster. Men i det generella och att prova ut det just min, och vad i det här fallet som min makens kropp faktiskt mår bäst av. Alla är vi ju olika och jag är övertygad om att det inte finns ett sätt som fungerar för alla.
Advent och Julen är som bäst nu innan den kommit igång på allvar...
.