Slutet är nära...

Den här bloggen har snart fullgjort sin resa. Vägen till frihet är inte längre en väg utan ett mål som passeras.


Funderar på om det är någon som undrar något innan jag sätter sluttexterna för den här bloggen och går vidare in i en ny era och en ny blogg - nytt liv.

Om någon är nyfiken på min nya blogg hittar ni mig framöver HÄR. 

.

Vinnare

Just nu känns livet som en vinst! Jag känner att jag har gått segrande ur den här kampen, starkare och lyckligare i mig själv än någonsin. Jag älskar mina nya val, mitt nya liv och den gemensamma vägen vi har valt att ta som familj.

"Har inte hängt med i din blogg tidigare så jag undrar därför om du äter enbart enligt LCHF? I så fall tycker du att det är friskt? Är inte frisk från en ätstörning att äta av allt?"

Att vara frisk från en ätstörning är att kunna äta av allt man själv vill. Att äta utan ångest och känslor, göra aktiva friska val som grundas i just egna val.

Att vara frisk är inte per automatik att äta enligt tallriksmodellen - återigen, varför är just den normen för frisk? För mig är den allt annat än frisk och hälsosam, andras val tänker jag inte stå för men mina val tar jag själv ansvar för.

Om jag enbart äter enligt LCHF är svårt att svara på, jag har nog min egen modell som är väldigt lik både LCHF och LCHQ. Kanske kan man kalla det LCHF med en twist? Liberal LCHF? Eller rakt av lågkolhydratkost, eller ännu bättre - bra mat som gör mig frisk och stark.

Lagade ischoklad till julgodis, kan ju säga att t o m jag som gillar mörk choklad tyckte att det blev lite väl bittert med 90%, nästa gång väljer jag en runt 80%. Dock kommer jag att smälta ner ischokladen i gräddmjölk - borde bli mumma som varm choklad?

Julbordet dukades med mina vackra arvegods, porslinet Ostindia som jag vårdar ömt i minnet av min mormor. Att äta lågkolhydratskost under julen är nog det enklaste man kan göra - det bästa på julbordet är just detta. Långkål, rökt lamm, skinka, lax i alla dess former, min hemgjorda rödkålssallad med valnötter, ostar mm.

.

Tid?

... hemskt ledsen men bloggen hamnar i skymundan när tiden inför julen stundar.


Men snart är jag tillbaks och bloggar igen, kommer pilla ihop en årskrönika och sen blir det andra bullar. Inriktningen i bloggen gör en helomvändning, eller den har väl egentligen redan börjat. Livet har börjat och gamla Hanna, sjukdom och ångest är väck. 


Att kunna äta helt utan ångest, helt utan kompensation och helt utan att behöva tänka efter är fantastiskt. Jag ser många runt mig nu som har svårt att hålla sig från godisskålen trots att de egentligen inte vill ha mer - ursäktandes att jaja det är ju bara jul en gång om året, eller kompenserar det senare med att inte tillåta sig eller ägna timmar på gym eller i träningsspåren. Varför egentligen, våga lyssna på kroppen, ät det man vill - det man känner att man mår bra av, ät inte bara för att eller för att det förväntas, lyssna på dig själv!

Jag gissar att det är många med någon form av ätproblematik som inte vågar prova att äta lågkolhydratskost av rädsla att bli triggade ner i sjuka tankar eller fler förbud. Men om man vågar se det ur ett annat perspektiv - det finns inga förbud utan lyssna på den egna känslan i den mån det går, en bit i taget, så går det.

Jag gissar, eller vet, att det kan upplevas provokativt att gå emot vad behandlare och livsmedelsverket säger. Men... vem har sagt att de har rätt? Vem har sagt att alla ska äta lika? Vem skulle läsa en lärobok om kost och hälsa utgiven 1980 när det finns nytryckta 2012? 

Utveckling. Våga tänka nya tankar. Våga förändra.

Att vara restriktiv med vissa livsmedel, stärkelse och socker, är inte nödvändigtvis ett sätt att tappa vikt utan även gå upp i vikt, för i slutändan handlar det ju om att hitta sin egen vikt, sin biologiska vikt. Alla vi som gått upp mycket i vikt vet hur det känns såväl fysiskt som psykiskt, det är ett helvete! Jag är dock helt övertygad om att man kan gå upp i vikt utan att få genomlida den fysiska smärtan, den psykiska pinan kan därmed lindras lite och kanske kan det i slutändan bli enklare i det stora hela att bli frisk?


Så har det iallafall varit för mig, när jag äntligen satte ner foten, lyssnade helt och enbart på min egen känsla och mitt eget förnuft och kunskap, så var det så enkelt! Vikten stabiliserade sig faktiskt rätt fort, hade förvisso inte långt till min egen biologiska vikt men jag undrar ibland hur det hade varit om jag hade börjat när jag mådde sämre? Jag tror det hade varit ultimat för mig men det får jag aldrig veta för jag kommer inte trilla dit igen. Tankarna och all ångest, förväntningar och krav - bortblåst. Mina val är just mina VAL inte andras regler eller förväntningar.


Det allra bästa är friden i huvudet, att känna sig sams med sig själv och sin kropp, att vi är ett och inte två. Jag är helt övertygad om att mina kostval är min räddning och kommer ta upp alla skillnader och jämförelse med tidigare kostval i ett senare inlägg.

Borde vara mer innovativ och ta nya bilder istället för att låna gamla från instagram, men skit samma... good enough var det en klok person som sa.

.

Me Moi

Minns ni??


Nu finns artikeln på nätet för den som är nyfiken... bara att klicka på oss tre tjejjer så kommer ni till våra historier...

Caroline Willfox som berättar om våldtäkt, Jag om anorexi och Maria Ågren som berättar om bröstcancer

Det känns längesedan bilagan kom ut... det känns längesedan jag gick och snackade med Henrik Brunnsgård, fotografen, inför plåtningen... det känns längesedan - trots att det var nyss.

.

Here we go...

Skillnaden mellan LCHQ och LCHF



Egentligen ser jag faktiskt bara likheterna i att båda är en fånig bokstavskombination och att båda förespråkar mindre kolhydrater om man jämför med tallriksmodellen. Sen finns det många sidospår av LCHF vad jag förstår, men om man utgår från grunden, den strikta LCHF:n när vi jämför så;


Kolhydrater;

LCHQ tillåter mer kolhydrater, 20-30%, jämfört med LCHF:s 5 %. Delen av kolhydrater som man äter i LCHQ är främst från livsmedel med lågt GI - lchq är ju en uppdaterad version av den gamla GI-kosthållningen som om man frågar mig var på tok för krånglig mm. Båda metoderna tar avstånd från raffinerat socker.


Fett;

LCHQ och LCHF är överrens om att fett är viktigt och att mättade fetter inte alls är så farliga som det har debatterats om tidigare. Dock skiljer sig LCHQ från LCHF genom att särskilja de mättade fetterna. Äter man LCHQ så minskar man intaget av långkedjade mättade fetter då dessa kräver en mer komplex strategi för att kunna användas som bränsle i cellerna. Kortkedjade mättade fetter används direkt i levern eller muskler som energi och behöver inget hjälpämne för att hitta in till mitokondrierna i cellerna bl a.

LCHQ är mer noga med kvaliteten på det fett man väljer snarare än att välkomna allt fett med öppna armar.


Protein;

LCHQ och LCHF är helt överrens om att proteinet en bra näringskälla, mättande och svårt att överdosera mot vad man tidigare trott.



Personligen tycker jag att LCHQ liknar stenåldersdieten, Paleo, mer än LCHF om man nu ska jämföra. Minns när jag satt på Sanna Ehdins föreläsning i Malmö i början på 2000-talet, då åt jag min första svampsoppa med tryffel och jag var jättesjuk i min anorexi, maten fick inte stanna länge i min kropp - men jag minns soppan som om det vore förra veckan.


När det sedan kommer till miljöaspekten anser jag personligen att LCHQ är mer genomtänkt än LCHF, fokuset på att vara matsmart, äta ekologiskt, tänka på kvaliteten på maten. Inte äta så hög andel rött industrikött eller vad man ska kalla det utan försöka äta vilt, frigående kött, mer fisk mm för att få bukt med såväl omega 3/6- balansen som att minska utsläppen. Inget kaloriräknande och fokus på njutning är en viktig del av LCHQ.


En intressant artikel i Sydsvenskan finns HÄR.


Vill man provläsa ur boken om LCHQ finns det lite HÄR.

Nu finns det givetvis mer skillnader mellan LCHQ och LCHF, men de detaljerna känns ovidkommande i det stora hela. Själv kan jag inte välja en kosthållning som har för många förbud eller regler. Jag är övertygad och märker tydligt hur mycket bättre jag mår när jag äter matsmart efter min kropp och min vilja.

.

Lite mer grill...

Älskar det! Finns det något roligare än att föra en dialog, särskilt när man har olika infallsvinklar och utgångslägen. Är man bara ödmjuk i mötet med andras åsikter har man bara vinster att se fram emot, nya insikter och erfarenheter.


Fina Jenny kom med kommentarer som jag ville ta här snarare än i kommentarsfältet;



"Jag förstår inte riktigt invändningarna mot tallriksmodellen då jag själv tänker att allsidighet är A och O och ett varierat ätande regelbundet är det bästa. Kolhydrater, protein, grönsaker... Ja, du vet."


Jag ser tallriksmodellen som vilken diet som helst, inte som något universellt. Jag tänker inte döma den åt andra och heller inte fördöma den åt andra. Jag kan bara utgå ifrån mig själv och min fysiska såväl som psykisa hälsa.

Det finns ett flertal aspekter som jag tidigare nämnt som jag inte är sams med när det kommer till denna variant av kosthållning;

- Jag anser inte att margariner före smör är OK, trots att transfetterna numer är borta ur dessa produkter, dock utbytt mot estrar som är likväl så omdebatterat. Men det är oavsett hur man resonerar ingen naturlig produkt.

- För mig personligen passar inte den höga kolhydratdelen, 40-50%. Min kropp mår bättre utan raffinerade sockerarter och en lägre kolisandel, som LCHQs 20-30%.

- Jag tror på att välja magra köttprodukter före feta och jag tycker det är mer OK med MER fett än vad tallriksmodellen tillåter, särskilt när det gäller kortkedjade fetter.


Att välja att äta LCHQ innebär ju inte att man inte äter varierat, bara lite ändrat i fördelningen jämfört med tallriksmodellen och det enda man egentligen utesluter helt är raffinerade sockerprodukter och långkedjade animaliska fetter bl a. Att välja kroppsvänlig mat, mat som är ekologisk t ex är något jag tror är viktig för vår hälsa. Att välja bra fetter, bra kött som fått gå ute istället för att bli uppnärda på spannmål och därmed få felbalans när det gäller omega 3/6  bl a. Matsmart helt enkelt.



"Men jag undrar, varför behålla vågen? Varför inte ut med den?"


Här har du så sjukt rätt!! MEN jag har ju haft ett extremt tvång av just vågen och statistiken. Detta har varit min aboluta brännpunkt även när jag kommit ifrån känslan av att triggas eller ens bry mig längre. Ett tvångsbeteende utöver anorexitankar och mönster.

Istället för att bryta helt, för det gick bara inte, så har jag utnyttjat den omvänt. Jag har jobbat med acceptans av det jag ser och känner, inse dess oviktighet. På något sätt hitta både tröst och lugn genom just acceptans och att inse att det jag ser ÄR inte mina känslor, det jag känner går inte stämmas av med en siffra. 

Nu när jag sedan faktiskt flera månader tillbaks är helt viktstabil börjar äntligen modet komma att inte kliva upp på vågen mer. Jag har kunnat avstå utan att lägga så mycket tankar vid det, för oavsett vad jag känt eller tänkt vid vägningen de senaste månaderna så har jag inte låtit det gå ut över mitt dagliga mående.



Hoppas det svarade på något... Kommer ett inlägg senare om skillnaden mellan LCHQ och LCHF senare... det verkar vara många som blandar ihop dessa och jag måste få säga att skillnaden är stor... jag skulle personligen inte välja LCHF, eller rättare sagt min kropp passar inte för den typen av kost och jag tror heller inte på den strikta varianten även om den har sidospår som är mer än OK.

Som sagt, det här är ingen diet... inte för mig... Först NU läser jag boken, och det är långt efter jag ens visste att det är den här kosthållningen jag valde, efter att ha lyssnat helt och fyllt på min egen kropp och vilja. Givetvis har jag plöjt igenom kostdoktorns matrevolutionen och den största mängden näringslära som finns, att bli färgad av en variant är inte min grej.

.

Ifrågasatt...

Fick ett ifrågasättande i bloggen igår - Tack!! Jag uppskattar det jättemycket faktiskt! Är det fler som har frågor och funderingar, grilla mig för tusan. Här är lite saxat ur "anonyms" inlägg...



 "Litar du verkligen på att allt du tänker nu är friskt? Visst, man behöver inte ta en bulle när bullfatet skickas runt - men nog hör det till att man ska KUNNA ta. Det ska inte vara en omöjlighet." 

Jomen det gör jag faktiskt, jag har ifrågasatt så många tankar under så lång tid att jag har lärt mig bena ut vad som är sunda tankar, vilka som inte är ok, vilka som är mina och vilka som inte är mina. Självklart KAN jag äta precis det jag vill, det har jag varit noga med att tala om här. Att jag väljer bort vissa saker är för att jag mår bättre utan vissa saker. Därmed inte sagt att det är superstrikt, sjukt. LCHQ handlar ju till skillnad från många andra val av kosthållningar inte att man är så stel. Jag gillar ju inte bullar och kakor, men jag tackar inte nej till kladdkaka t ex. Så KAN kan jag men villl, nej inte alltid men när jag vill så tar jag, självklart.

Sen visst är det så att jag kan komma på mig själv med att tänka en sjuk tanke då och då, men då är jag numer medveten om det, slår bort den och inser att den är just bara en sjuk tanke och inget mer än så - jag varken styrs eller påverkas av sjuka tankar längre och framförallt kommer de mer och mer sällan nu.



"Den med ätstörnings historia som påstår att hon/han varken tycker om bullar, bröd, godis, glass, pasta eller croissanter - tror jag personligen att har en del av sjukdomen med i känslorna."

Det där håller jag inte med om det minsta. Alla människor gillar faktiskt inte sötsaker eller sockermat. Att tallriksmodellen ska vara den ultimata att utgå ifrån känns tragiskt - vi är alla olika och är i behov av olika kosthållning. Jag känner inga känslor inför någon mat längre, jag tänker inte ens så längre. Innan kunde jag få ångest av den här typen av livsmedel för att den kändes så påtvingad, inte för att jag egentligen ville ha utan för att precis som du påpekar här "man är inte frisk förrän man äter just detta" - vilket jag anser är helt felaktigt. 

Jag kan absolut äta glass eller lösgodis då och då, men det gör jag när jag är sugen och det är sällan, för att jag helt enkelt inte är generellt förtjust i just detta. Men blir jag sugen så tar jag.

Jag ångrar få saker, men jag ångrar att jag inte valde min egen väg från början under tillfrisknandet. Att jag inte vågade sätta emot, stå för mina val och faktiskt känna mig frisk utan att för den delen äta enligt tallriksmodellen.



"Hoppas du förstår min mening med kommentaren och inte tar illa upp. Kommer så väl ihåg när du tidigare skrev att du vill bli helt frisk och fri och att du vill ta det en nivå längre. Önskar bara så innerligt att det faktiskt är det du gör nu, och att det inte är sjukdomen som spelar med i tankarna eftersom den är rädd för att helt förlora greppet..."

Tar absolut inte illa upp, tvärtom! Jag tycker att det är viktigt att ifrågasätta, så man vet varför man tar vissa beslut och tillslut gör aktiva val. Sjukdomen har redan förlorat greppet, jag räknar inga kalorier längre, tänker inte ens på det. Jag har inga kompensatoriska beteenden kvar alls. Jag har mer och mer slutat väga mig även om det är ett invant mönster som fortfarande pågår, dock skiter jag i vad jag ser för siffror numer och det är en enorm vinst.

Just att hittat mina val, som inte har med sjukdom att göra, skita i när jag får höra "äter du inte pasta är du sjuk", för den är inte rolig, utan göra aktiva egna val utifrån mig själv. Aldrig känt mig så FRI faktiskt.



"Det är inte nödvändigt, man vinner inget av det - men nog ska man kunna äta lite mera på julafton utan att ha ångest dagen efter. Det är det som är friskhet, att maten inte ger ångest även de gånger när man äter mera än vanligt..."

Kan inte annat än hålla med och det är därför jag retar mig på folk som äter halvt ihjäl sig för att sen "promenera bort julmaten" dagen efter t ex. Äta för att sedan kompensera. Jag kommer precis som andra äta mer under julen MEN jag kommer inte äta så mycket att jag kommer skapa mig själv en onödig ångest. Jag tänker äta av det jag gillar, äta och njuta. Ordet "unna mig" gillar jag inte, det är som om man gör något förbjudet och det anser jag är fel - inget är fel om man lyssnar på kropp och knopp - man behöver aldrig kompensera.




Får jag säga stort tack, TACK för ifrågasättande!

Moonar

När bullfatet går runt fikabordet och någon väljer att avstå, kastar sig gärna någon på denna individ som en gam. Ifrågasätter och kommer med oombedda åsikter. Varför är det så?

Man kan undra varför andra låter sin egen ångest gå ut över andras sunda val, eller egna val - för vad som är sunt för en person kanske inte är det för någon annan men tydligen finns det ett oskrivet regelverk.

Nu när julen är på ingång förväntas det att man ska äta än det ena eller än det andra. Självklart tycker jag att man kan ha perioder där man unnar sig lite mer, men att äta bara för att, för att det förväntas eller för andras skull ja det är jag helt emot. Om människor bara hade lyssnat mer på sina kroppar, för visst undrar man om folk inte tror att de ska dö svältdöden när man ser dessa överfyllda kundvagnar överallt.


Konsumera mera ungefär, folk lagrar på och skapar en ångest till senare. En ångest som direkt efter jul ska kompenseras genom överdriven träning eller diverse svältkurer. Låter helt onödigt i mina öron. Gymmen är aldrig så fulla som i januari månad, man kan undra varför, eller inte.

Det går att njuta och ändå vara sund och snäll mot sin kropp och sitt psyke. När julen har passerat behöver inte tankarna fyllas av kompensation och dåligt samvete. Följer man bara sitt sunda förnuft, sin egen känsla och den egna viljan behöver man inte sålla sig till folket av kompensation. Komma ihåg skillnaden mellan dig och mig, vi är alla olika.

Moonar åt förväntningar och krav. Moonar åt förväntan att alla ska tycka lika och göra lika. Moonar åt julkompensationen som väntar så många.

.

St Nicolaus

Känner mig helt dränerad. Jag har glömt hur det är att vara sjuk och imponeras än mer av att när barnen har hög feber springer uppe och skakar rumpa medans en annan är helt utslagen när tempen passerar 38...


Men vad ska man äta? Jag orkar inte laga något, orkar inte ta mig någonstans och inget smakar. Det gör t o m ont att tugga. Hade behövt en butler och en kock som tar hand om mig just nu känner jag.


Äsch, nu skiter vi i gnällandet, det klär mig ändå inte. För till trots är jag ändå oerhört tacksam. Jag är tacksam över mina val, jag är tacksam över mina tankar som tidigare bröt ner mig men idag bygger upp mig. Jag är tacksam över modet att just göra mina val oberoende av andras åsikter.


Imorgon ska jag träffa C, har inte träffat henne på 4 veckor nu och det känns kanon. Hoppas jag har energi att släpa mig dit bara. Det är inte många gånger till jag kommer gå dit som patient känner jag!

Här hemma firar vi St Nicolaus! Barnen vaknade 04 för att de var så nyfikna på vad jultomtens hjälpreda lämnat i deras strumpor dagen till ära. 

.

Varje dag...

... varenda vareviga dag förutom vissa helgdagar... får jag ett mail från J.


Peppande ord, snälla tankar, vänliga gester och ödmjukt, oegoisktiskt förmedlade tankar till bara Mig. Jag önskar att alla hade någon som jag har, en egen J.

Tack för att du är DU. Det betyder massor. Det borde finnas fler människor som du i världen, tänk vad den hade varit ljusare.

.

Ynklig

Jo ibland är man inte stor i orden, eller i rocken. Idag är en sådan dag, vaknade igår med olustkänslor i kroppen, valde till trots att åka till jobbet - ville inte behöva skicka hem patienter som väntat länge på en viktig undersökning... men sedan brast det.

Feber... fryser inifrån och ut... ont i varenda ben i kroppen... huvudvärk, trött, yrslig och ingen aptit. Influensa. 

Kan inte minnas senast jag var sjuk? Well det går väl över snart, gäller bara att försöka vila så gott det går och få i mig energi, vilket är svårt då inget smakar. 

Trött och börjar känna att jag har massor kvar inför julen att fixa med, jag som trodde jag var ute i god tid. Alltid är det likadant varje år, tiden går fortare än man både önskar och förstår - särskilt i december.

.

Om jag hade valt att vara vegetarian?

Ja då tror jag fler hade respekterat mitt val, uteslutandet av kött. Ingen hade försökt påtvinga mig en blodig biff utan kanske backat för att erbjuda ett alternativ eller en konversation i samförstånd.


Om jag nu väljer bort kolhydraterna, då är det fler som just inte respekterar detta. Tycker man är konstig eller helt enkelt inte accepterar det faktum att det inte är en diet utan mitt liv, min kosthållning för min fysiska såväl som psykiska hälsa.

"Jo men du kan väl smaka iallafall" det är något jag undanber mig, eller "men du har ju ätit ditt eller datt förut", vem skulle be vegetarianen ta en tugga av köttet liksom?

2v har gått för min Anders, 2v har förlupit då han gjort sina val efter mina. De effekter vi båda uppmärksammat är;


- Piggare och mer alert.

- Jämnare i humöret, mindre tjurig.

- Ingen känsla av att vara uppblåst eller däst

- Synbart mindre svullnad i ansikte såväl som buk och därmed ett minskat midjemått

- Fortfarande sockersug, men kontrollerbart.


Precis samma som jag känner med andra ord. Jag är aldrig hungrig - förutom precis innan måltiden såklart, alltid mätt och belåten. Lagom mätt utan att hamna i matkoma. Fysiskt och psykiskt nöjd. I stort sett aldrig sugen på sötsaker och blir jag det så tar jag något sött - förbud är som sagt inget att sträva efter.


Återigen vill jag betona vikten av att inte ta bort något utan att ersätta det. Att äta LCHQ som jag och min kära make gör innebär inte att vi skär ner på något totalt sett.  Det vi har tagit bort har vi bytt ut mot att öka mängden fisk, skaldjur, magert kött, nötter, frön, mer olivoljebaserade sallader och olivolja i matlagningen bl a.

Enkla vägen hade varit att göra som alla andra, eller att göra som man alltid gjort förut. Men det betyder inte att det är den rätta vägen - för mig, för oss.

.

När första ljuset brinner...

... står julens dörr på glänt!


Inte bara julens dörr står på glänt, julmyset på Berghalla öppnar för ett julfirande utan tvång, utan krav och utan ångest. En jul full av egna val, friska val och glada val.

 

Barnen var stormförtjusta i soppan när den väl lät sig smakas, innan dess var det ett himlans liv om att inte gilla fisk. Skitsnack konstaterade vi, fisk är gott!

Frukost på Berghalla med tända ljus en måndagsmorgon.

Helgens recept som jag måste få dela med mig av är ett kanonrecept på fisksoppa, den blir nästan som en gryta. 

2 laxbitar ca 125g/st

1 bit torskrygg ca 125g

1 kilo räkor med skal

1 purjolök

1 fänkål

1 pkt sockerärtor

2 vitlöksklyftor

1 flaska vitt matvin, 33cl

33 cl vatten, ev mer

ca 5 msk hummerfond

1 pkt saffran

2,5 dl matgrädde

1,5-2 dl creme fraice

salt, peppar, timjan, basilika, olivolja

Strimla och fräs alla grönsaker i olivolja,saffran, timjan och basilika. I med vin, vatten och fond. Puttra lite och sen i med grädde och creme fraice. Ett par minuter innan servering i med den tärnade fisken och vänd sen ner räkorna när du tar kastrullen från plattan. Smaka av med örtsalt och peppar och ev fond - för en mer vuxen soppa lägg till färsk strimlad chili i grönsaksfräset.

Receptet är en modifiering av detta hittat på Tasteline

Tillägger att det är perfekt att göra egen fond av räkskalen här, enklaste är att bara koka ur med vatten, har man dessutom i dill, lök och morötter blir det än bättre men mer moment. Dock fuskade jag och slängde skalen, nu får jag ducka för herr Mannerström som hotar med att söka upp den som gör något så hädiskt, han är ju dessutom nästan granne till oss så vi får hålla tyst om den biten.

.

Anders slaskar - Julen braskar

... eller slaskar är definitivt fel, kylan har kommit med råge och jag sitter i skrivande stund framför brasan och huttrar med nytvättat hår. Håller en tumme för att det blir vitt till jul oavsett makens näsvisa namnsdagsväder.

Jag ser fram emot helgen, ser fram emot advent med familjen. Det är underbart att se fram emot helgen, utan att vilja ha den överstökad. Det är underbart att inte ha fokus på att vara sträng mot sig själv, leta ursäkter och straffa sig genom att inte tillåta sig. Det är underbart att gå min egen väg och göra mina egna val utan att lägga bry i omgivningen. Det är skönt att vara jag just nu.

Jag ser fram emot årets julkalender! 1996 sändes första delen av Mysteriet på Greveholm, missade den då. Eller det är inte sant, jag struntade högaktningsfullt i den, 3:e året på gymnasiet var andra saker i fokus än julkalendern. Tur att man blir som barn på nytt när man skrapat ihop fler år av sitt liv.

.

Mellanmat

Mat som är enkel, som inte tar tid att laga men lite mer tid för att puttra....

Är det något man avskyr som barnförälder är det att komma på vad för mat som ska lagas, särskilt om man vill gå utanför ramarna av falukorv, makaroner och varma mackor....

Ikväll lagade vi mina påhittade italienska färsbollar i tomatsås. 

0,8 kg nötfärs (det var slut på lamm på ica annars hade jag valt det)

2 lökar

3 vitlöksklyftor

2 burkar finkrossade tomater

1 dL tomatpure

5 soltorkade tomater

1,5 dl vatten

1,5 msk schalottenlöksfond

2 ägg

salt, svartpeppar, örtsalt, olivolja, timjan, basilika, oregano

Fräste 1 finhackad lök med riklig mängd olivolja, torkad basilika, torkad timjan, torkad oregano.... i slutet av fräset innan bryning tillsatte jag pressad vitlök och ett par minuter ytterligare fräs.

Ner med tomatpure, finkrossade tomater, vatten och fond. Smaka av med örtsalt. Låt puttra i ca 1h.

Blanda färs, ägg, svartpeppar, finhackad soltorkad tomat, 1 riven lök, mer torkad basilika, torkad timjan och nymalen svartpeppar. Forma bollar i vald storlek.

Lägg i bollarna i tomatsåsen och koka med, vänd då och då, beroende på storlek tar det allt från 5-25 min så känn på studsen.

Hade jag haft fetaost eller mozzarella hemma hade jag blandat detta i köttfärsen... Serveras med ångkokta grönsaker, nötter och frön. 

.

Apan

Jag är dina drömmar....


Ähh vad tusan... texten till Olle Ljungströms låt En apa som liknar dig är så jäkla BRA! SANN!! Hård men rättvis.

Darin gjorde den grymt bra i Så mycket bättre MEN jag älskar Mia Skäringers version ändå.... 

Jag har alltid betonat vikten av egenansvar... man har VAL... lätt är det därmed inte sagt men ändå är valet mitt... ditt... vad det än må vara.... våra val, vara noga med valen...

-

Leva Längst eller Leva Lyckligast?

... det är frågan... eller inte... svaret är självklart!


Visst finns det många faktorer som spelar en roll i vår lycka; ekonomi, status, familj, vänner, bekanta, karriär,  kropp och yta. You name it! Listan går att göra ändlös. MEN.

Har man inte hälsan har man inget liv - friska har många önskningar, den sjuke bara en - det säger en hel del.

Rättesnören när det kommer till val av kost och träning undanber jag mig. Jag lever hellre kortare och lyckligt än långt och olyckligt, sen är ju givetvis långt och lyckligt en önskan men kanske inte det man kan förvänta sig. Det blir som det blir, nu är nu. Jag är jag, och det jag mår bäst av kanske någon annan mår skit av, så man får ta det mesta i livet med en nypa salt.


Fick en fråga igår varför och vad jag undviker... igår sa jag vad, idag säger jag varför. Jag undviker pasta, ris, potatis, godis och annat stärkelserikt för att jag mår dåligt av dem, även mjölkprodukter. Inte i små mängder och absolut inte när det händer då och då. Men i det stora hela, i vardagen... jag blir svullen, och tro mig jag har försökt vänja kroppen under lång tid (är inte glutenallergisk). Lägger på mig massa vätska och känner mig tröttare och mer seg än jag egentligen är. Utan detta är jag piggare, känner mindre hunger och sug, bättre koncentrationsförmåga, mindre svullen vilket bidrar till en trevligare kroppsuppfattning. Bara för mig positivt med andra ord, därmed inte sagt att det är det bästa för andra.... jag är övertygad om att det finns människor som har kolhydrater som total överlevnad utan att må dåligt på något sätt.

Svartmåla ett livsmedel är inte min grej, men att säga att det inte passar mig personligen är något helt annat.

Julen hemma har startat... 

.

Provocerande?

Nej... eller?


Jo jag har faktiskt en viss förståelse för att någon kan känna sig just provocerad. Men det är det sista jag vill i det här fallet, även om jag kan vara ytterst provocerande i helt andra fall. Men när det kommer till hälsa och maten, insikter och kosthållning vill jag ändå betona lite extra att vi alla är olika - fysiskt såväl som psykiskt.


Som jag generellt har uppfattat det är det provocerande när någon som haft en ätstörning inte lever enligt tallriksmodellen och enligt de regler som generella dietister inom vården ger oss under vårt tillfrisknande. Men varför egentligen? Tallriksmodellen är även den en form av diet och absolut inget som passar alla - precis som vilken kosthållning vi än pratar om.


Jag kommer inte ge vika här, jag kommer stå upp för mina egna beslut och hålla fast vid dem, för vad jag väljer att äta påverkar mig och min kropp ingen annan. Jag vill helt enkelt inte göra saker bara för att eller för att andra anser att det är normalt för just dem. För mig har det blivit oerhört viktigt att må bra av det jag äter, viktigare än att tillfredsställa andra ställningstagande till vad normal egentligen är, ett svårt begrepp i dessa tider dock.


För mig är mitt nya förhållningssätt till mat och ätande egentligen gammalt, jag väljer det jag mår bäst av såväl fysiskt som psykiskt. Jag äter inte för att uppnå en viss vikt, utan jag äter för att må väl. Att min kosthållning får ett namn är faktiskt mest en slump, en besynnerlig slump som både jag och maken skrattat gott åt.


Vad är då LCHQ - low carb high quality - lågkolhydratkost med hög kvalitet, Fredrik Paulún är mannen bakom bokstavskombinationen. Frågar ni mig är det en uppgraderad version av hans gamla GI variant. Den var krångligare och mer ospecifik än LCHQ. Sen vet jag att LCHF fantasterna är aningens taggiga mot denna modell och påstår att det är ett PR-trick, må så vara men det är i mina ögon bättre än just LCHF.


För det första vill jag belysa att det här valet av kosthållning inte är superstrikt eller förbjudande, man räknar heller inte kalorier - vilket för mig är direkt förknippat med ätstörda tankar och beteenden.

Maten man äter innehåller en lägre mängd kolhydrater än den klassiska tallriksmodellen men mer än den superstrikta dieten LCHF. Därmed blir protein och fettintaget större totalt sett men man äter fetter som kokosfett, olivoljor m fl istället för hög andel animaliskt fett som i just LCHF. 

Magert kött såsom lamm och kalv, kyckling och fisk före feta köttprodukter. Skaldjur, ägg, nötter, frön.

Mycket grönsaker men inte så mycket frukt, vilket inte stör mig som sällan äter frukt. 


Nu till det kontroversiella, det man undviker. Raffinerade kolhydrater såsom vitt ris, vit pasta, och givetvis sockerrika produkter. Inget bacon eller korvar. Jag och maken har tagit steget att utesluta allt ris, pasta och mjölbaserade produkter generellt.


Med fördel ska man välja ekologiskt, närproducerat och betona den höga kvaliteten på maten man äter. En betoning på att njuta av maten, må bra.

Detta står och puttrar hemma just nu. Osso Buco. Italiensk kalvgryta med vin och gremolata för er som inte vet. Själv har jag aldrig lagat detta så vi får väl se hur det blir men det är bara godsaker i och det doftar fantastiskt kan jag lova!

.

Diet?

Det här ordet är så laddat, Diet. Diet är i nästan alla sammanhang förknippat med bantning, bantning i sig är direkt knutet till smal som i sig är lika med lycklig.


Om man ser det för vad det egentligen är, så betyder diet kosthållning rakt av. Den mat man väljer att äta, de matvanor man har och väljer. Jag har alltid sagt att jag aldrig någonsin kommer gå på någon diet. Diet som då direkt är lika med viktnedgång, viktkontroll och regler. Förbud och en oanpassning efter banden mellan kropp och själ.

MEN

Jag har hittat ett sätt att äta och leva som jag älskar, som passar min kropp och min själ. Jag har knåpat ihop min egen diet med såväl faktabaserad kunskap som själslig sådan, lyssna på kroppen. Allt släppte där hos C för ett par månader sedan när vi kom överrens om att vissa saker ändrar man inte på med mig. Jag har sedan dess kännt mig mer avslappnad, frisk och FRI än på väldigt väldigt länge.


Nu har jag kommit till insikt om att jag missat, eller snarare blundat, för en "diet". Just för att den kallas diet, negativt laddat, fult och fel. Den mat jag väljer att äta, den kosthållning som gör mig lycklig såväl fysiskt som psykiskt passar in i en mall, ja allt gör ju det på ett eller annat sätt.

LCHQ

Alltså jag blir så lycklig och glad. Inte för att man måste sätta namn på de olika sätten att kosthålla, just för att det ger den negativa känslan, utan för att det här är nåt som jag verkligen kan stå för fullt ut - det är exakt så här jag lever och aldrig har jag kännt mig så frisk och fri som NU.

Frukosten idag var barnens val, ett härligt val tyckte både jag och A. Variation till det vi vanligtvis äter. Tomat och avocadosallad, med en frö/kärnblandning, olivolja, vinäger, örtsalt och kokta ägg.

Eftersom det är LCHQ som jag helt omedvetet har valt att äta så är det också detta jag fortsättningsvis kommer beröra i bloggen. Alla recept jag hittills delat med mig av är solklara LCHQ-val, och det kommer fler framöver! Sunda, friska och glada val utan tvångsmässiga regler.

För med detta kostval, mitt måbra val, har gjort att jag aldrig kännt mig just så Frisk och Fri någonsin. 

Livet börjar NU.

.

Lamm

Den som säger att lamm smakar kofta vet inte vad han pratar om - då har man kanske fått i sig fårkött (?). Lammkött är nåt av det godaste kött som finns tycker vi här hemma.


Som ni vet lagar jag regelbundet Jamies 5-timmars lamm (receptet hittar du här) rekommenderar att ha i ett alsacevin - jag brukar använda mig av en pinot gris, som du kan hitta HÄR. Detta vin är förövrigt ett perfekt sommarvin till jordgubbar, eller som en välkomstdrink -säger jag som aldrig dricker vitt vin och inte kan ett skit om detta egentligen, men just detta vita är mums.


För att återgå till lammet. Ikväll blir det lamm. Köpte lammfärs från Smak av Gotland igår och det kommer bli en gryta av detta. En sak jag gillar är att att lammen får gå ute största delen av året istället för att vara instängda i trånga bås, djur som äter ute och blir naturligt uppfödda innehåller högre halter av Omega-3, tillskillnad från djur som är uppfödda på kraftfoder och innehåller högre halter av fettsyran Omega-6 - som vi generellt får i oss för mycket av.


Som det är idag är balansen mellan vårt Omega-3/Omega-6 intag helt ur balans, vi får i oss för mycket Omega-6 i den processade maten (såsom i margariner, djur som är uppväxta på kraftfoder istället för att vara ute och beta gräs bl a). Obalans mellan dessa fettsyror orsakar inflammatoriska sjukdomar och försvagar immunförsvaret. En balans däremot motverkar just detta och har dessutom visat sig minska sockersuget.


Omega-3: Fettsyra som skyddar hjärtat genom att motverka arytmier, skyddar mot vissa allergier och även mot alzheimers. Finns i ekologiskt kött eller kött som fått beta ute, viltkött, feta fiskar som helst är viltfångade bl a.

Omega-6: Fettsyra som bidrar till inflammationer, vilket är något som behövs vid reparation av skador men inte i den mängd vi får i oss idag. För mycket skadar mer än det gör nytta. Finns i majsolja, solrosolja, soyaolja, spannmål bl a. 



Åhh det här skulle jag kunna skriva en uppsats om. Det finns oerhört mycket att säga om just dessa fettsyror - märks det att jag älskar näringslära eller?

Äsch det enda jag vill säga egentligen är - länge leve lammkött!

Vet inte alls hur jag ska laga till min gryta än men jag kommer troligtvis fräsa lök och vitlök i olivolja. Steka med bitar av spetspaprika, broccoli och färsen. Vända ner babyspenat och cashew i slutet och krydda med salt, peppar, chili och spiskummin.

Olivoljan på bilden är utgående ur ICAs sortiment och slumpas bort - köp! Den är mild och fin, jättegod!

.

Ögonskav

Har en underbar liten dotter som ligger i min säng just nu, där har hon spenderat natten mer eller mindre vaken. Hög feber, svettningar, yrsel och hög mammighetsfaktor. Sömn för mig - minimal.


Kom som en blixt från klar himmel igår, från inget till en bra bit över 40 och klar allmänpåverkan. Men med en alvedon i den lilla flickkroppen bjöds vi ändå på skaka rompa i köket, ungar är fantastiska, en annan hade legat däckad. Nu får vi se om det går över eller om det är 3-dagars på ingång. Det visar sig.

Jag önskar att jag hade mer tid att sitta här, jag har en sån vilja att skriva. Dela med mig av mina tankar, mitt liv. Jag är nöjd och tacksam i detta nu. 

När jag var hos C senast och maken var med fick han höra "det kan vara din räddning att Hanna styr upp maten nu". Jo mina val kan ses med skeptiska ögon om man har min bakgrund men i realiteten, med styrka och insikt så är de fullt normala och i min makes fall kanske en räddning. Han är ju i allra högsta grad i riskfaktor för hjärtsjukdom, hög stress, högt midjeomfång, obefintlig träning och närmre 40 bl a.


Satt och diskuterade just detta med min A över köksbordet igår, att han måste göra stora förändringar, lära sig säga nej tack till viss typ av mat och ersätta med annat. Inte gå till överdrift men heller inte bagatellisera, han har ett klart sockerberoende nämligen. "Men jag vill ju inte sluta leva" var responsen jag fick när jag bad honom byta ut sin vita frukostfralla på jobbet, när jag uppmanade honom att inte skåpsäta godis eller trycka i sig stora mängder vit pasta. Men det är ju precis det, jag vill inte heller att han ska sluta leva så tänk om tänk rätt! Hädanefter ska han äta mer som jag, jag som utesluter stärkelserika produkter och socker generellt. Minskade mejerier, ökade oljor och naturliga fetter. Mycket grönsaker, avocado istället för frukt och en tanke bakom ätandet som ska utgå från vad kroppen önskar, hitta balans. Feta fiskar flera gånger i veckan, bra för D-vitaminet då det inte behövs som tillskott då.  Nötter frön och mycket antioxidanter.

Nu säger jag inte att det, eller jag, är superstrikt som gäller. Det tror jag inte på utan förknippar direkt med osunda tankar och mönster. Men i det generella och att prova ut det just min, och vad i det här fallet som min makens kropp faktiskt mår bäst av. Alla är vi ju olika och jag är övertygad om att det inte finns ett sätt som fungerar för alla.

Advent och Julen är som bäst nu innan den kommit igång på allvar... 

.

Smaklig spis

Fredag lunch, snabbmat a'la mig... 

Stekt kycklingfilé i vitlök, peppar salt och olivolja

Varm sallad, färsk spenat fräst i vitlök och olivolja, rödlök, tomater, avocado, cashewnötter och diverse frön och tranbär. Saltat och öst i citronolivolja.

Smaklig snabblunch!

.

Team

Idag är jag stark... eller fel, jag är stark generellt, en stark mamma, en stark fru och en stark Hanna.


Under fredagens besök hos C var det inte jag som var så mycket i blickfånget. C grillade min Anders rejält, kunde nästan se små svettdroppar komma fram mellan de flackande ögonlocken och vridningarna i soffan. Manglad är ordet och ni som träffat C vet precis vad jag pratar om.


En av grundpelarna i våran relation som vi båda står starkt bakom är att vi är ett team. Man har sitt egenansvar i förhållande till den situation man själv försatt sig i, men vi har varandra i alla lägen. Peppar, stöttar, lyssnar, är. Vi är inte ett par som lever brevid varandra, vi lever tillsammans. Det är en enorm styrka.

VI

För visst är man som person svag mellan varven, det vore omänskligt om något annat. Livet är ju knappast bara uppgångar, framgångar. Utan även misslyckanden och dalar. Det är hur man förhåller sig till dessa delar av livet och att vara ett starkt team som i slutändan är avgörande för hur slutresultatet blir. Sen är jag av den starka övertygelsen att det som inte dödar - det härdar.


Som jag påminde min kära make om i helgen vid ett av våra längre samtal - se framför dig en person att se upp till, ett ideal och en framgångssaga. Hur hade den personen reagerat vid ett fall eller en negativ tanke? Det finns en anledning till att vissa människor lyckas bättre än andra - ha modet att aldrig ge upp. Våga tro även i de mörkaste stunder att det blir bättre, egenansvaret att ro om en båt. Få saker i världen är direkt förknippat med omöjlighet. Möjligheter finns om man fångar dem.

Fina Älskling!

.

Värme

November... December... mörka månader, deprimernade månader? Inte en chans hemma hos oss, i november står man i startgroparna, tjuvstartar, känner och längtar. December är en orgie av njutning.

Ett hem kan vara hur vackert som helst, men det krävs mer för att det ska kännas hemma. Värmen, känslan. Ljus och pynt. Ljudet av en sprakande brasa, operfekt kastade barnsockar i trappan, liv.

Hemma hos oss går vi upp extra tidigt varje morgon. Extra tidigt för att lägga tiden på att sitta tillsammans, gemensamt inmundiga dagens första mål - frukosten. Med tända ljus, alltid och många.

Måltiderna ska kännas välkomnande. Vi vill få barnen att längta, efter gemenskapen och värmen, maten. Tillsammans.

.