Ledighet, tid tillsammans, som ska vara glädje, mys och kärlek. Det blir för mig en prövning. Anorexin blir direkt hotad, krav, måsten och upp o ner vända rutiner. Hon protesterar högljutt!
Jag vet att det är så, det är en del av julens baksmälla. Den delen man måste möta, låta rinna av istället för att hångla upp
Det är när det känns som mest motigt, när man vill ge upp, skita i allt och bara göra som hon säger, som det är som allra viktigast! Det är exakt just då man är vid ett viktigt vägskäl, det är exakt just då man kan fälla avgörande beslut. Svåra förtillfället men det enda vinstgivande.
Att slappna av i ett sånt här läge, följa med henne, det lättaste. Stänga av, vaggas in i ormens väsande. Det är livsfarligt!
När allt känns som värst är det exakt just då man ska veta att man gått steg framåt, att man uppnått något, att man tagit steg i rätt riktning. Det är inte läge att backa, man får ju ändå bara börja om, spilla mer tid. Nej det är nu man ska göra sig själv medveten om att man är någon utöver sin sjukdom.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar