Team

Idag är jag stark... eller fel, jag är stark generellt, en stark mamma, en stark fru och en stark Hanna.


Under fredagens besök hos C var det inte jag som var så mycket i blickfånget. C grillade min Anders rejält, kunde nästan se små svettdroppar komma fram mellan de flackande ögonlocken och vridningarna i soffan. Manglad är ordet och ni som träffat C vet precis vad jag pratar om.


En av grundpelarna i våran relation som vi båda står starkt bakom är att vi är ett team. Man har sitt egenansvar i förhållande till den situation man själv försatt sig i, men vi har varandra i alla lägen. Peppar, stöttar, lyssnar, är. Vi är inte ett par som lever brevid varandra, vi lever tillsammans. Det är en enorm styrka.

VI

För visst är man som person svag mellan varven, det vore omänskligt om något annat. Livet är ju knappast bara uppgångar, framgångar. Utan även misslyckanden och dalar. Det är hur man förhåller sig till dessa delar av livet och att vara ett starkt team som i slutändan är avgörande för hur slutresultatet blir. Sen är jag av den starka övertygelsen att det som inte dödar - det härdar.


Som jag påminde min kära make om i helgen vid ett av våra längre samtal - se framför dig en person att se upp till, ett ideal och en framgångssaga. Hur hade den personen reagerat vid ett fall eller en negativ tanke? Det finns en anledning till att vissa människor lyckas bättre än andra - ha modet att aldrig ge upp. Våga tro även i de mörkaste stunder att det blir bättre, egenansvaret att ro om en båt. Få saker i världen är direkt förknippat med omöjlighet. Möjligheter finns om man fångar dem.

Fina Älskling!

.