Den slank ner... lunchen... dock var det ett KRIG i huvudet timmar innan.... vad ska jag äta, vad "får" jag äta, en kamp mot vad jag får och inte får.... kunde inte ens ha på radion i bilen för mina diskussioner med mig själv i huvudet var för livliga.
Det dåliga samvetet kryper sig på... det var på mig under hela måltiden från det att jag ens tänkte ordet lunch. Jag SKA mota bort det. Dock mår jag rätt illa nu, jag har inte ätit kolhydrater på väldigt länge och jag vågade mig på mixade bönor så det ger sig tillkänna genom kramper i magen.
Jag får hitta lite positiva målbilder.
1. Jag vill inte dö, för det det enda som kommer ske om jag går ner mer i vikt. Jag har haft detta så länge och varit så djupt nere förr att min kropp inte klarar det. Risken att dö av anorexia är 20%, ännu högre om man har ett återfall som jag haft en period nu.
2. Mina barn ska inte ha en anorektisk mamma som förebild.
3. Vore himla skönt att kunna sitta ner utan att få ont, inte ens i mjuka bilsäten är det bekvämt utan att knotorna ger sig tillkänna.
4. Snabba rörelser vore ju oxå kul, höfterna gör för ont för det.
5. Alltså, mitt minne... fine att jag har fått barn och lever kaotiskt just nu men detta minne och förvirring påverkas ju självklart av ett allt för lågt matintag. Dummare än så är jag ju inte att jag inte fattar det.
6. Sociala tillställningar är en plåga! Vore ju kul att få njuta som alla andra.
Listan går att göra oändlig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar