Lunch

Alltså det här med att äta mitt på dagen, varför är det så svårt? Varför ska jag överhuvudtaget ifrågasätta min rätt till mat mitt på dagen?

foto: www.fotoakuten.se

Oki... idag är dag1... jag ska äta lunch! Jag brukar inte äta lunch, om det inte är nåt särskilt tillfälle som gör att jag känner mig tvingad. Jag har under en längre period "förbjudit" mig otroligt mycket, lunch är ett sådant exempel. Jag har svårt att bestämma mig för vad som "känns ok", har svårt att bestämma vilket mål jag får äta under dagen (ja tro inte att jag "får" äta som jag vill när hon bestämmer). Jag har en hel lista med mat som jag inte får äta, helst inte komma i kontakt med överhuvudtaget, hur sjukt är inte det. Mat som jag anser är självklarheter för alla andra, utom mig själv. Varför är det så?

Jag älskar egentligen mat, jag älskar att handla mat, vara bland mat, laga mat! Men att äta den har blivit nåt konstigt, nåt fel, nåt som skapar dåligt samvete.

Det är det dåliga samvetet, ångesten, som säger nej till maten. De elaka känslorna av att vara fet, ful och värdelös. Varför kopplar jag samman "fet" med "värdelös" är ju helt befängt egentligen.

Jag måste bli bättre på att ta friska beslut...