Att Leva... det är inte att göra det andra vill, inte att göra det som förväntas vare sig från omgivningen eller sig själv... det är inte att efterleva ett ideal, det är inte att följa ångest och rädslor...
Att leva är att göra det man själv vill, leva i nuet och följa sin egen känsla. Inte en känsla som är byggt på något annat än den man själv är och det man själv önskar. Leva är att vara egoistisk på rätt sätt.
Viktfobin är inte alls bra på min front just nu, tänker jag ens på det så mår jag gråtfärdigt dåligt. Alltså måste jag tänka på annat, sånt som gör mig glad. Det finns kompensationsbeteenden som inte syns till det yttre men som jag själv är så väl medveten om att de är just där, men fine, skitsamma, en sak i taget. Man får ha lagom med krav även när det gäller den positiva biten, Rom byggdes inte på en dag - right?
En bildkavalkad väntar!
Lycka är att ha sockervadd på kinderna, utan att bry sig, spendera en heldag med åkband på Liseberg!
Lycka är att njuta av en ett fint vin och en paella på Hamnkrogen utan att tänka, det känns naturligt. Behöver jag ens nämna att pannan var så gott som slickad innan den kom till disken? Sen måste jag verkligen få ge en stjärna till denna krog, utöver den fantastiska maten. Barnen blev direkt serverade kritor och ritblad! Sånt gillar man som småbarnsförälder.
Lycka är att Leva. Sen får man väl ha i åtanke att det kanske inte alltid är så lätt, men det hade förmodligen inte varit så kul då heller. Eller hur?
.
(förresten... så finns jag på instagram numer, har nästan noll koll på hur det fungerar men ni hittar mig under pseudonymen sneckelisa)
.
Tack!!!
SvaraRaderaDet här inlägget hade inte kunnat komma mer lägligt.
Att lyssna på vad jag själv vill och behöver är något man verkligen behöver träna på. Det är inte lätt, men andra kan ju. Så varför skulle inte vi kunna? Förväntningarna tror jag vi själva skapar eftersom det bara är bäst som är tillräckligt bra.
Att jaga framtiden är nog i mångt och mycket ett sätt för sjukdomen att fortsätta leva. Ett sätt att fly från hur trött kroppen o hjärnan är just nu
Det är underbart att se dig leva. Att du väljer att inte göda det sjuka. Att ignorera tankarna på viktfobin. Att känna lycka av sockervadds kladdiga kinder.
Det får mig att känna hopp om att mina känslor bara är tillfälligt borta. Att jag kommer få de tillbaka när jag på allvar vågar utmana och trottsa.
Du inspirerar mig massor med ditt härliga inlägg.
Tack för det.
Vågar man fråga om hur din syn o relation till träning ser ut?
Själv är jag alldeles för fast i dessa tankar. Skulle vara intressant o höra din inställning till det.
Tack ännu en gång.
Kram lilla jag
Men åhh, TACK ska DU ha!! <3
SvaraRaderaOj förlåt... jag missade att svara på det här med träning...
SvaraRaderaSjälv har jag i denna omgång inte haft problem med träning däremot kan jag än idag inte ge mig av till ett gym. Jag blir direkt "sporrad" och tävlingsmänniskan i mig tar över fullständigt. Jag jämför mig med alla, plockar ut delar och bygger en supermänniska som jag själv måste bli... SJUKT!
Så... jag anser att träning är nyttigt och bra, men inte till vilket pris som helst. För min del blir det träningsformer där man inte kan jämföra sig eller behöver prestera som får gälla... hålla det till att det ska vara något roligt, inget tvång.
Mitt råd om du tränar för mycket eller det ligger tvångstankar bakom är att BYTA träningsform... kom ihåg varför du tränar... vem är det som bestämmer?
KRAM
Tack!
SvaraRaderaSka suga på den frågan.
Är det det friska el sjuka som säger att jag kan klara det här uran att bryta med träningen för en tid.
Tack för kloka reflektioner
Kram lilla jag