Livet på Paus?

Just nu har jag egentligen inte ork att blogga, jag vet faktiskt inte vad jag sa säga, tycka eller känna. Det känns som jag står på paus, allt står still, jag står på en väntelista.

Jag har för tillfället två fokus, dels vill jag gå ner i vikt - något jag kämpar för att inte göra samtidigt som jag vill, vill, vill. Dels vill jag till Mora men vägen dit ser snårig ut. Men jag har iallafall tre trådar dit.

1. Min äs-mott får remittera mig till psyk, som i sin tur får ta beslut om att remittera till Mora.

2. Där jag går på sjukgymnastik, en annan stad, ett annat psyk (varför hatar man det ordet?), kollar upp om de kan remittera.

3. Jag kommer imorgon gå till min arbetsgivare, vilket är sjukhuset i sig, kolla om de kan hitta ett sätt att ordna remiss - man tycker ju att de borde måna om sina anställda.


Vägen är alltså krokig... Kommer jag klara detta på egen hand, tillsammans med min äs-mottagning? Jag tvivlar men man vet aldrig. Visst, jag tappar inte så mycket i vikt numer, men det har ju som jag sagt många gånger tidigare inte med saken att göra.

Känner mig som värsta trista bloggerskan just nu, när jag känner att mitt liv är i paus, att allt är en enda väntan. Där jag går i cirklar, som en dum råtta. Patetiskt.

Behöver en utmaning... någon?


.