Regn både inne och ute

Så känner jag mig idag, som vädret utanför, regnet som öser ner, kylan som tränger in genom märg och ben.

Idag är en sån dag där man inser hur mycket plats sjukdomen tar i ens liv, plats som skulle kunna ges till så otroligt mycket annat. Ändå är det fokuset, Anas fokus. Gå ner i vikt.

Jo, jag erkänner, jag vill inget annat än gå ner i vikt, jag vill så att det river o sliter inombords, trots att jag vet att det är FEL. Har ni någonsin velat ha någontin så innerligt att det kännts i kropp och själ? Det är så det känns och då är det oerhört, oerhört svårt att stå emot. Vilket är det enda jag faktiskt måste göra, stå emot!

Jag har inget val, men dessa dagar är svåra, det är ett ständigt konfliktande, känsla, kropp, själ, vilja, önskan och sen vad verkligheten, omgivningen önskar, ser, kräver.


Ja det är bara att ro i land dessa dagar, försöka fortsätta i samma bana. Försöka se längtan till en dag då jag inte räknar kalorier mer, en dag då jag kan stoppa vad sjuttan jag vill i munnen och njuta av vad det är utan att först räkna, överväga för att sedan hitta något sätt att kompensera på.

Att en dag äta min goda Boeuf Bourguignon utan att veta vad varje matsked innehåller, för att sen fokusera på nästa måltid utan att njuta fullt ut av just den jag äter för tillfället.

.