På en debattsida i DN för ett par år sedan skrev Göran Hägglund och Maria Larsson så här:
"Att förändra attityder till psykisk sjukdom sker inte över en natt. Men desto viktigare att vi börjar arbetet genast. Och vår förhoppning är att vi inom några år lyckats skapa ett klimat där det är lika naturligt att prata om psykisk ohälsa som att prata om benbrott och hösnuva." (artikeln finns här)
Bra skrivet men jag vet inte hur mycket som har hänt på ett par år, men det är viktigt att uppmärksamma att det faktiskt är sjukdomar vi pratar om, inte valda tillstånd.
Har vid flertal tillfällden fått höra att jag har sån karaktär. Hör ofta när folk missunnar sig något att de har just Karaktär? Vad lägger man för värdering i det då, sen när är det karaktär att missunna sig?
Jag har inte mer karaktär än någon annan bara för att jag är sjuk, det är ångesten som gör att jag missunnar mig, att jag inte kan eller får eller vågar, inte jag, inte min karaktär. Det är det dåliga samvetet, ingen jävla karaktär!
Att ha karaktär är att unna sig, våga vara frisk, stå emot ångest. Karaktär är att leva livet fullt ut!
Du har helt rätt med dina tankar om karaktär, det är bra att ha om man är FRISK. Men annars är det som du säger inte karaktär utan en del av sjukdomen.
SvaraRaderaKämpa på vännen.
Kram