Mitt under ett fokus, som åtminstone min sjukdom har varit, så går det inte skapa drömmar. Man, eller jag, är skiträdd för drömmar, ogillar framtid och vill inte se något annat än det fokus man har för tillfället. Resten gör helt enkelt för ont.
Det gäller kanske att hitta en ny hobby eller hur man ska uttrycka det, ett nytt fokus och rikta in sig på helt andra tankar. Nej, en ätstörning är ingen hobby what so ever MEN jag vill poängera på fokuset där, det totala avskärmandet och att man går upp så helhjärtat i något att allt annat som finns runt omkring får stå åt sidan.
Livet ter sig verkligen olika i olika faser i livet, stundom jobbigt, stundom enkelt. Familjen på Berghalla är på väg in i en ny era, det ljusnar från alla håll och kanter. Relationen såväl familjemässigt som kärleksmässigt har alltid varit stabil, stadig och stark. Ekonomiskt har det gått från botten, till gungande, till stabilt och återigen gungande. Har man gift sig med en entreprenör så har man, vågar man satsa och chansa så har man sig själv både att vinna och förlora.
Ljusare tider är på väg. Inom räckhåll men ändå inte nåbart. Jag kan återigen hitta tillbaks till sundare intressen än att ägna mitt fokus åt mig själv, mitt missfokus. Inredning som är mig så varmt om hjärtat har fått stå tillbaks länge, enbart småsaker har fått ta plats. Vi har ett stort hus och ska man göra något vill jag göra det ordentligt. Perfekt, eller hur var det nu igen? Jomen ska man göra om en hall i det här huset vill jag inte nöja mig med en ommålning, det är 32 rullar tapet som gäller, minst. Den som i dagsläget känner mig vet att jag inte tackar och tar emot för det som är näst bäst,
Inredning och trädgård, resor och familjeutflykter. God mat, grym mat, bra mat! Det kommer bli ett signum framöver, vad sägs om det?
Släppa garden kommer jag inte kunna göra på mycket mycket länge, men jag kan fokusera om, fokusera rätt och göra det som gör mig glad. Ljusnande tider är här, eller hur är det studenterna säger?
En sneakpeak på hur jag har det här hemma, smådetaljerna som bara är fluff och lulllulll men sådant som glädjer mig tillfälligt.
.
Ett mycket gott tecken tycker jag, att man orkar fokusera på annat, kan släppa skygglapparna och tunnelseende och drömma. Drömma om vardagliga saker, extraordinära saker och allt däremellan, utan att de föregås av ett "När jag gått ner fem kilo ska jag...".
SvaraRaderaJag tror vi går mot en härlig sommar och en produktiv höst!
Kramar
För några dagar sedan, när jag var på dagvården, så fick just uppgiften "Något som är viktigt för mig, men som min ätstörning inte tillåtit mig till att göra/bry mig om".
SvaraRaderaOch då skrev jag just "Att få drömma".
Det fanns förrut alltid med mig drömmar och förhoppningar. Inte för att det var viktigt att de kanske skulle uppfyllas en dag. Men för att jag skulle våga prova och försöka uppfylla dem i alla fall.
När anorexian kom in i mitt liv, försvann detta helt.