Slutparten på en Hanna mot väggen...

Kommer du ihåg hur anorexian såg ut i början? Man går ju inte från att äta allt till att äta inget (?). 

Oj, den är inte lätt! Jag kan ju säga att alla mina faser har börjat med en önskan om viktnedgång, en viktnedgång som spårat ur på ena eller andra sättet. Givetvis går man inte från att äta allt till att äta inget, nu finns det ju inget inget så att säga, för något äter man ju såklart.

Fas1, starten, handlade om känslan av att leva upp till ett ideal, ett yttre sådant, passa in i mallen. Jag insåg att mitt beteende inte var normalt men insåg inte allvaret och bredden i det.

Fas2 började med en extremt låg självbild och osäkerhet. Jag övertränade extremt under den perioden, kunde sitta timmar och räkna kalorier, mäta och kompensera. Periodvis kräktes jag alla vakna timmar som jag inte befann mig i någon matvaruaffär.

Fas3 började med att jag ville trimma till kroppen, gå ner några kilon och få bort det där gravidlösa som kan hänga kvar efter en förlossning. Tajta till mig helt enkelt. Någonstans på vägen ner blir det en fixering, ett måste och en kick.

Sammanfattningsvis har alla omgångar börjat med viljan att leva upp till ett ideal, förändra och gå ner i vikt - banta.

Hur ser du nu på saker som chocklad, godis, läsk? Kan du äta/dricka det?

Alltså, med risk för att fortfarande låta sjuk så är jag inte särskilt förtjust i sötsaker, har aldrig varit och det har faktiskt inte med sjukdom att göra. Jag frossar hellre i ostar än i en godisskål. Men, jo jag kan äta lite av det, dock inte utan begränsningar och skamkänslor. Än. Det känns fortfarande extremt onödigt och skapar ångest och tankar.



Har du nått en friskvikt/BMI?

Den här frågan är så laddad. Helt ärligt vet jag inte vad friskvikt är? Är det en siffra bestämd av vården, är det en siffra bestämd av mig själv eller är det min biologiska vikt?

Den borde definitivt vara min biologiska vikt, vilken jag helt ärligt inte vet vilken den är. Än.

Friskvikt enligt vården, nej inte än men nära nära. Ångestladdat som bara den ska jag erkänna.



Har du druckit näringsdrycker upp till någon speciell vikt för att sedan fortsätta viktuppgången utan de? 

Nej inte denna gång. Eftersom jag själv lyckades stanna viktraset när de hotade med tvångsinläggning så har jag fått klara den biten helt på egen hand. Dessutom är jag såpass gammal att jag inte behöver gå upp i vikt lika fort som en yngre person (upp till 25) av den anledningen att min kropp är färdigutvecklad. 

Sen ska erkännas att denna gången, under den här behandlingen, har vi fokuserat mycket mer på mig, tankar, mönster och nuet än just vikten. Vikten har fått vara oviktig eftersom den har varit så extremt laddad för mig, jag har som många andra med den här sjukdomen en extrem viktfobi.



Har du haft problem med överaktivitet/motion/tvångspromenader etc? I så fall hur har du hanterat att bryta beteendet under viktuppgången, att stå ut , äta tillräckligt utan att kompensera med motion?

Nej inte i denna fas. I Fas2 hade jag det, men inte i denna omgång. Det har funnits många andra tvång men inte just motion. Anledningen är erfarenheten från Fas2, jag vet att jag inte kan sätta min fot på ett gym utan att det spårar ur t ex. Något jag skulle vilja lära mig hantera i framtiden.



Sen var ni några som undrade vad leendedepression är. Här vet jag inte vilka kriterier som ska fyllas upp men det är väl i stort sett liknande en vanlig depression med skillnaden är att man är hur glad som helst. Så här ungefär; tjohoooo vad jag mår braaaaa - men ta livet av mig snälla snälla. Allt känns glatt och sprudlande men tjo vilket helvete allt är.

Tack snälla fina ni för alla frågor!