Midsommar är över och nu är det två dagar av vila och återhämtning som gäller.
Midsommar detta år blev en av de bättre någonsin. Alla dessa helgdagar med mycket mat och förväntningar är som bäddat för ångest och ännu mer ångest. Men igår var dagen minituöst planerad och lyckad på alla de vis.
Dock fanns ett misslyckande som svärtade dagen, min mors jordgubbstårta. En fantastisk mor som mitt i en blommande helvetesförkylning ändå stod och bakade en fantastisk jordgubbstårta. Givetvis från grunden - sådan mor sådan dotter. Tårtan i sig svärtade inte dagen, den var fantastisk! Men jag klarade inte att äta av den. Fine - jag gillar inte söta bakverk, men jag såg ändå en liten sorgsenhet i mors blick när jag med ett leende tackade nej, nej till hennes verk gjort med kärlek och till trots mot sjukdom. Dåligt av mig, skam.
Dock roddade jag själv upp det hela med att äta gott av midsommarbordet, som jag själv stod för. Tog om och tog mer. Tog mer även om de andra redan var mätta - äta utöver de andra är en jobbig grej, men en frisk sådan.
Jag får ibland frågan om hur man vågar gå vidare, hur man orkar och hur man gör för att bli just frisk. Det enda jag kan svara på det är Just Do It! Ibland är det värt att stänga av, göra, köra. Inse att det finns tillfällen då man inte klarar det (som med tårtan) men att det går att rodda upp senare. Inte lyssna på känslan som om den vore en total sanning, utan bara just Just Do It.
Kl 06:30, på väg till förskolan som är granne med huset vårt. Älskade barn och älskad sommar.
.
Åh, så ni har också förmånen att bo granne med förskolan?
SvaraRaderaHärligt att även din midsommar blev mestadels en positiv upplevelse. Och jag håller med dig fullt ut - just do it är melodin. Att tänka lite till, analysera en runda till är sällan någon idé i det här sammanhanget. Sjukdomen går igång på logik, det är bättre att inte låta den få chansen att bita sig fast.
Kram
Precis så.... analyserandet förstör mycket, att bara let it go är en lösning som kan göra underverk... KRAM
RaderaKänner precis som du, ibland måste man bara acceptera att man inte klarar allt, men isåfall försöka göra det bättre på något plan man klarar av. Gjorde kladdkaka med daimgrädde över igår (eller det skulle vara daimgrädde). Även om jag men än gärna hade velat klara av att äta en kaka med riktiga daimbitar i (ja det skulle ha varit ett stort framsteg för mig) så valde vi tillsammans med min mamma att lämna bort daimen och "bara smälta lite bakchoklad i grädden" (kände helt enkelt att daimen skulle blivit för svårt och att det skulle ha stjälpt mer än hjälpt). styrde upp det hela rätt väg senare genom att istället ta två bitar av kakan - vilket jag tyckte räckte för att bevisa att jag är på väg framåt.
SvaraRaderaAngående det du skriver om att du inte gillar söta saker.. Jag har en vän som varit sjuk länge länge, som också säger samma. Ärligt talat så tror jag inte på de orden, jag tror det är sjukdomen som intalar dig det. Även om jag vet att det med all säkerhet kan kännas så, eftersom du antagligen varit utan sött en låååång tid. MEN jag tror ändå att du absolut ska utmana. Lära dig tänka nytt och göra rätt som du skriver. Jag är helt säker på att varenda människa som skapats till jorden på ett eller annat vis tycker om söta saker.
En stor kram!!
Men så bra du är!! Ibland blir det ett dealande, men det viktiga är att man vinner så att säga. Erkänna att "det här går inte" men att man istället frisk-kompenserar... bra jobbat!!
RaderaAng sött så är det faktiskt inget som har med sjukdom att göra... jag har aldrig någonsin föredragit just sötsaker, med få undantag såklart - jag älskar kladdkaka! Men när det kommer till godisbiten i stort, så nej det lockar inte, däremot är fett och salt något jag dras till istället... när maken stoppar handen i en påse lösgodis är det jag som sätter gadden i en fet ost istället... eller oliver!
Stora kramar tillbaks och tack <3
Kul att det har gått bra för dig. Det är ju trots allt ganska ångest laddade dagar. Kul med någon som lik som jag har barn. Min midsommar blev sådär. Överåt alldeles o det mesta känns jobbigt idag. Känns som jag skulle vilja träna skrika gråta osv. Har dock bestämt mig för en träningsfri dag så jag får nöja mig med promenaden jag tog i morse. Hur känner hanterar du allt i förhållande till ditt barn? Trycker det känns svårt o prata o förklara så det ska bli bra. Tack för en bra blogg
SvaraRaderaKul att du har haft en bra midsommar. Jag önskar att jag varit lika klok som du. Själv valde jag att överäta i min tro att jag helt plötsligt skulle kunna äta lite lagom med sött. Det slutade dock som vanligt helt åt skogen. Så idag skulle jag helst vilja skrika gråta o framförallt TRÄNA. Har dock bestämt mig för en träningsfri dag. Så jag får nöja mig med promenaden jag tog i morse. Kul o läsa en blogg med någon i min ålder som också har barn. Tack för en jätte bra blogg
SvaraRaderaUnderbart att midsommar blev bra, det unnar jag dig och dina fina så mycket.
SvaraRaderaAng. det här med sötsaker. Jag har aldrig haft en ätstörning, dock andra psykiska bekymmer somvi inte behöver gå in på, men har aldrig gillat söta bakverk och godis. Däremot, salt och fett. Mmm mums! Kan inte fö nog av chips, nötter, ost, kex, oliver, you name it. Och så har det varit så länge jag kan minnas. Håller med Hanna om att det finns ETT undantag, en riktigt kladdig kladdkaka med massa vispad grädde, det är grejer det!
Stooor varm kram till min fina Hannah!!!
Man måste inte äta tårta. Alla "friska" människor gillar faktiskt inte tårta. Att avstå att äta något som man för det första inte är sugen på och för det andra kommer att ge en ångest anser jag är okej.
SvaraRaderaIstället brukar jag ta något annat, kanske en macka till eller lite jordgubbar och glass. Det är alltid bra om det finns alternativ :)
Sen är det viktigt att man lär sig smaka om man känner sig sugen, och inte säger "nej" på en gång.