Konfys

Hade en dejt med C idag.... hon är hård, men rättvis.


Jag är fullt medveten om min egen problematik och vill man bara läsa pepp och positivt bör man sluta nu. Jag är inte mer än människa och jag är inte det minsta perfekt även om det är min ständiga strävan.


Jag är inte alls långt ifrån målet MEN jag har ett stort steg kvar. Ett stort och avgörande, mest mentalt även om det givetvis påverkar den fysiska biten. För att ändå belysa det positiva har jag aldrig tyckt om eller accepterat min kropp förrän NU. Det känns fantastiskt. MEN, den kropp jag har idag, det leverne som jag har idag, det kräver kompensation och ett ätstört beteende som jag definitivt inte accepterar eller gillar.

Det gör det hela väldigt konfyst. 

Jag har aldrig gillat min kropp förrän NU, däremot är jag mer än medveten om att jag inte kan stanna eller acceptera det faktum jag lever i idag. Jag varken kan eller vill acceptera mina kompensatoriska beteenden, jag ogillar starkt de friska ätstörda och jag vägrar ta del av just den sk ideologin. Däremot är det så svårt att gå emot det faktum att jag äntligen gillar mig, accepterar... Trots att jag vet att det här, det är fasen inte OK.


Så... en prövning är satt, jag vill inte gå inte på detaljer för det kvittar ändå, vi är individer. Jag kommer att både lyda och utmana C, mig själv inräknat. Äs skriker wohooo samtidigt som kontrollbehovet skriker vafaaaaaan.... Tvetydig, jag vet. Så känner även jag kan jag lova MEN det är ett steg i rätt riktning, jag litar på C här.

Jävla virrvar alltihop! Men en sak är säker, jag tänker ALDRIG jämka och ge med mig!

.