måndag 29 oktober 2012

Mina val


Jo, det har varit mycket det sista. Mycket hemma och mycket mentalt.


För att rivstarta lite så kommer min behandling äntligen att succecivt trappa ner! Friskförklaring kommer alltså ske snart, inom räckhåll!! Wiiieeeee!!


För att trappa ner lite, så träffade jag C förra fredagen och hon var helt överrens med mig om en punkt. Vissa tankar, mönster och viljor hos mig kommer man inte komma ändra. Vissa är enligt mig inte alltid grundade i en ätstörning. Många tankar angående mat, kost och hälsa är faktiskt grundade på erfarenhet, kunskap och egen tro, egen känsla om mig själv och min egen vilja helt utan anorexi.


Jag har känt mig oerhört pressad under all behandling jag fått, jag har känt mig pressad att behöva tycka, vilja och äta precis som alla andra. Eller rättare sagt som man sagt till mig. Det passar mig faktiskt inte alltid och det har inte ett skit med ätstörning att göra. Det känns skönt att det är klargjort. För jag har känt en sån oro, en inre stress av att försöka leva upp till något, någon jag inte är. Jag kommer aldrig leva efter tallriksmodellen helt enkelt, jag är inte den personen, därmed inte sagt att den är fel på något sätt. Rakt av, jag gillar inte vissa livsmedel men jag älskar andra. Jag vet vilken balans som krävs för just mig och jag är definitivt inte sjuk i tanken där. Jag föredrar smör framför margarin, jag föredrar en viss kosthållning som jag mår fysiskt bra av. Jag vägrar följa någon diet i någon form - oavsett om det är paleo, lchf, tallriksmodellen eller annat. Jag väljer MIN diet, min kost.


Nu pratar jag givetvis inte om diet i parallell med vikt eller att gå ner i vikt, vilket jag tycker alla dieter i första hand förespråkar. För min del handlar det om sunda val för mig och min kropp och mitt psyke. Jag äter hellre oliver än en påse ahlgrens bilar t ex. Jag föredrar att äta nötter framför pasta i en sallad. Det handlar inte längre om kalorier, det handlar inte om mängd, vikt eller annat sjukt. Det handlar om mig och min kropp. Men inget känns förbjudet, få saker känns fel, men jag äter det jag vill när jag vill. Nu när jag äntligen börjat släppa tankarna på kraven... så mår jag så bra! Jag gör mina val efter min vilja, inte efter varken andras eller sjukdom. Mina. 


Jag KAN fika efter en tipspromenad, men jag vill inte alltid för jag gillar det inte generellt. Jag föredrar att lägga krut på en god middag efteråt. Det är skillnaden. Valet är inte alltid sjukt och det har varit ett lurigt begrepp att reda ut för mig. För det som passar mig passar inte andra och vice versa. En dag kanske jag vill frossa i söta juicer, en dag inte, so what, mitt liv. En dag kanske jag struntar i fika för att jag väljer något annat, so what. Ingen värdering i det. Heller ingen kompensation.


Jag vet inte om det är rätt av mig att fortsätta blogga här. Jag har kommit till en punkt där jag faktiskt mår så himla bra i mina val. Jag älskar kost och hälsa, helt oberoende av sjukdom. Jag har mycket kunskap inom ämnet, delar att tacka min anorexi av, stora delar av min utbildning men största delarna av mitt intresse. Många har genom åren velat skylla mitt intresse för kost och hälsa på mina ätstörningar, vilket aldrig varit rätt även om det givetvis har närt sig av det - det går definitivt inte sticka under stol. Men begreppet hälsa har varit så beroende av bara mat och ätande, för mig är det mer, det innefattar även själen. Det kvittar hur bra man äter för sin fysiska hälsa, hur bra man tränar eller hur duktig man är på att följa en diet eller kostråd, själens aspekt är oerhört viktig och glömd i alla dieter.


Vart vill jag komma i mitt långa svammel, ni som ens orkat läsa era stackare. JO livet går vidare - mitt liv går vidare. Här och Nu. Jag vill fortsätta blogga men på ett annat sätt kanske, vet inte om det är rätt att göra här, vad tycker ni? 




Usch vilken usel bild men skit samma..... Jag äter hellre lax än falukorv, hellre oliver än godis, hellre ägg med omega 3 än kött uppdrivet på omega 6.... hellre ekologiskt och närproducerat än från långtbortistan i mån av kostnad. 


Mitt val, ingen ätstörnings... Mitt val... sen om det är det bästa det vet ingen, alla kroppar har olika krav. Men detta får min kropp att må bra, inte känna svullad, inte bli övertrött, inte må skit rakt av

Oberoende av vikt, kalorier eller räknande - oberoende av sjukdom..



.

9 kommentarer:

  1. jag vet vad du riskerar att få i födelsedagspresent. Dåligt skämt, jag vet, och väldigt internt. Men jag är dig evigt tacksam för att du fullföljt denna resa så här långt. Den har inte varit förgäves även om du ibland säkert undrat om det är värt det under tiden, men när man står stadigt och hel efter sådan sträcka kan man höja armarna i luften och pusta ut - nöjd! <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Underbara Hanna!
    Att läsa din blogg får mig alltid glad, inspirerad och lite klokare.
    Men idag blev jag gladare än någon gång tidigare.
    Att du har kommit så långt och hittat DIG i allt virr varr av tankar och erfarenheter gör mig glad ända in i hjärtgropen.
    Det är viktigt att komma ihåg vem man var innan ätstörningen tog över kontrollen.
    Att vara medveten om vad man mår bra av är ju jätte viktigt. Både vad det gäller träning, kost, vänner och allt annat i livet. Alla är olika och mår bra av oliks saker. Det viktiga är att ta reda på vad just jag mår bra av. Det kan ingen annan berätta.
    Jag hoppas att du kommer fortsätta blogga för det gör du väldigt bra.
    Men det viktigaste är att du mår bra och känner glädje i det du gör.
    Du är underbar Hanna fortsätt att vara dig själv för det är du SÅ bra.
    Oavsett hur du väljer att göra så är jag helt övertygad om att det blir bra.
    Lycka till!!!
    Lev väl och ta hand om DIG
    Kram lilla jag

    SvaraRadera
  3. Keep on working, great job!
    my web site :: fast payday loans

    SvaraRadera
  4. Oj vad jag än en gång känner igen mig.... Jag är otroligt GLAD över att du kommit så här långt!!! Däremot vill jag gärna fortsätta att läsa din blogg, men du kanske skall ändra fokus i den? Om inte jag minns fel så är du inredningsintresserad? Jag hade gärna läst om det då jag flyttar till sommaren :). Än en gång du är grym.

    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du! Kommer säkert lite inredningsinslag men det kommer nog aldrig dominera mitt skrivande... roligt att du ska flytta, blir det långt bort? Större??

      Radera
    2. Det blir inte långt bort men STÖRRE!! Vi bor just nu på 79 kvm, men kommer få 130 :)! Och det känns så skönt. Vi kommer att renovera det mesta, men ta lite i taget. Huvudprojektet är köket. Jag vill ha ett kök där jag känner mig lugn och mår bra. Så att jag också kan ta tag i de sista pusselbitarna....

      Radera
    3. Härligt att få större!! Det är guld värt med yta, särskilt när man har barn... roligt med köksrenovering med, även om det är enormt krävande phuuu... vi gjorde nytt kök 2010....

      Radera
  5. Det låter toppen och man ska såklart välja sin väg! Med en ätstörning i bagaget är det ändå bra att reflektera varför man väljer som man gör, särskilt så där ibörjan av sitt "friska" liv. Kan ändå inte låta bli att undra vad det är med tallriksmodellen du inte riktigt köper för egen del?

    SvaraRadera
  6. Vilket härligt inlägg, och underbart att du hittat just DIN väg att gå. Jag hoppas att jag också hamnar där en dag. Men innan dess kan det vara bra att ta tallriksmodellen till hjälp. Och när man känner sig trygg så hittar man nog ett sätt att äta som man mår bra utav, både för kroppen, hälsan och själen som du beskriver det så bra.
    Sluta inte att blogga är du snäll :)
    Kram på dig!

    SvaraRadera