Ifrågasatt...

Fick ett ifrågasättande i bloggen igår - Tack!! Jag uppskattar det jättemycket faktiskt! Är det fler som har frågor och funderingar, grilla mig för tusan. Här är lite saxat ur "anonyms" inlägg...



 "Litar du verkligen på att allt du tänker nu är friskt? Visst, man behöver inte ta en bulle när bullfatet skickas runt - men nog hör det till att man ska KUNNA ta. Det ska inte vara en omöjlighet." 

Jomen det gör jag faktiskt, jag har ifrågasatt så många tankar under så lång tid att jag har lärt mig bena ut vad som är sunda tankar, vilka som inte är ok, vilka som är mina och vilka som inte är mina. Självklart KAN jag äta precis det jag vill, det har jag varit noga med att tala om här. Att jag väljer bort vissa saker är för att jag mår bättre utan vissa saker. Därmed inte sagt att det är superstrikt, sjukt. LCHQ handlar ju till skillnad från många andra val av kosthållningar inte att man är så stel. Jag gillar ju inte bullar och kakor, men jag tackar inte nej till kladdkaka t ex. Så KAN kan jag men villl, nej inte alltid men när jag vill så tar jag, självklart.

Sen visst är det så att jag kan komma på mig själv med att tänka en sjuk tanke då och då, men då är jag numer medveten om det, slår bort den och inser att den är just bara en sjuk tanke och inget mer än så - jag varken styrs eller påverkas av sjuka tankar längre och framförallt kommer de mer och mer sällan nu.



"Den med ätstörnings historia som påstår att hon/han varken tycker om bullar, bröd, godis, glass, pasta eller croissanter - tror jag personligen att har en del av sjukdomen med i känslorna."

Det där håller jag inte med om det minsta. Alla människor gillar faktiskt inte sötsaker eller sockermat. Att tallriksmodellen ska vara den ultimata att utgå ifrån känns tragiskt - vi är alla olika och är i behov av olika kosthållning. Jag känner inga känslor inför någon mat längre, jag tänker inte ens så längre. Innan kunde jag få ångest av den här typen av livsmedel för att den kändes så påtvingad, inte för att jag egentligen ville ha utan för att precis som du påpekar här "man är inte frisk förrän man äter just detta" - vilket jag anser är helt felaktigt. 

Jag kan absolut äta glass eller lösgodis då och då, men det gör jag när jag är sugen och det är sällan, för att jag helt enkelt inte är generellt förtjust i just detta. Men blir jag sugen så tar jag.

Jag ångrar få saker, men jag ångrar att jag inte valde min egen väg från början under tillfrisknandet. Att jag inte vågade sätta emot, stå för mina val och faktiskt känna mig frisk utan att för den delen äta enligt tallriksmodellen.



"Hoppas du förstår min mening med kommentaren och inte tar illa upp. Kommer så väl ihåg när du tidigare skrev att du vill bli helt frisk och fri och att du vill ta det en nivå längre. Önskar bara så innerligt att det faktiskt är det du gör nu, och att det inte är sjukdomen som spelar med i tankarna eftersom den är rädd för att helt förlora greppet..."

Tar absolut inte illa upp, tvärtom! Jag tycker att det är viktigt att ifrågasätta, så man vet varför man tar vissa beslut och tillslut gör aktiva val. Sjukdomen har redan förlorat greppet, jag räknar inga kalorier längre, tänker inte ens på det. Jag har inga kompensatoriska beteenden kvar alls. Jag har mer och mer slutat väga mig även om det är ett invant mönster som fortfarande pågår, dock skiter jag i vad jag ser för siffror numer och det är en enorm vinst.

Just att hittat mina val, som inte har med sjukdom att göra, skita i när jag får höra "äter du inte pasta är du sjuk", för den är inte rolig, utan göra aktiva egna val utifrån mig själv. Aldrig känt mig så FRI faktiskt.



"Det är inte nödvändigt, man vinner inget av det - men nog ska man kunna äta lite mera på julafton utan att ha ångest dagen efter. Det är det som är friskhet, att maten inte ger ångest även de gånger när man äter mera än vanligt..."

Kan inte annat än hålla med och det är därför jag retar mig på folk som äter halvt ihjäl sig för att sen "promenera bort julmaten" dagen efter t ex. Äta för att sedan kompensera. Jag kommer precis som andra äta mer under julen MEN jag kommer inte äta så mycket att jag kommer skapa mig själv en onödig ångest. Jag tänker äta av det jag gillar, äta och njuta. Ordet "unna mig" gillar jag inte, det är som om man gör något förbjudet och det anser jag är fel - inget är fel om man lyssnar på kropp och knopp - man behöver aldrig kompensera.




Får jag säga stort tack, TACK för ifrågasättande!