Tid?

... hemskt ledsen men bloggen hamnar i skymundan när tiden inför julen stundar.


Men snart är jag tillbaks och bloggar igen, kommer pilla ihop en årskrönika och sen blir det andra bullar. Inriktningen i bloggen gör en helomvändning, eller den har väl egentligen redan börjat. Livet har börjat och gamla Hanna, sjukdom och ångest är väck. 


Att kunna äta helt utan ångest, helt utan kompensation och helt utan att behöva tänka efter är fantastiskt. Jag ser många runt mig nu som har svårt att hålla sig från godisskålen trots att de egentligen inte vill ha mer - ursäktandes att jaja det är ju bara jul en gång om året, eller kompenserar det senare med att inte tillåta sig eller ägna timmar på gym eller i träningsspåren. Varför egentligen, våga lyssna på kroppen, ät det man vill - det man känner att man mår bra av, ät inte bara för att eller för att det förväntas, lyssna på dig själv!

Jag gissar att det är många med någon form av ätproblematik som inte vågar prova att äta lågkolhydratskost av rädsla att bli triggade ner i sjuka tankar eller fler förbud. Men om man vågar se det ur ett annat perspektiv - det finns inga förbud utan lyssna på den egna känslan i den mån det går, en bit i taget, så går det.

Jag gissar, eller vet, att det kan upplevas provokativt att gå emot vad behandlare och livsmedelsverket säger. Men... vem har sagt att de har rätt? Vem har sagt att alla ska äta lika? Vem skulle läsa en lärobok om kost och hälsa utgiven 1980 när det finns nytryckta 2012? 

Utveckling. Våga tänka nya tankar. Våga förändra.

Att vara restriktiv med vissa livsmedel, stärkelse och socker, är inte nödvändigtvis ett sätt att tappa vikt utan även gå upp i vikt, för i slutändan handlar det ju om att hitta sin egen vikt, sin biologiska vikt. Alla vi som gått upp mycket i vikt vet hur det känns såväl fysiskt som psykiskt, det är ett helvete! Jag är dock helt övertygad om att man kan gå upp i vikt utan att få genomlida den fysiska smärtan, den psykiska pinan kan därmed lindras lite och kanske kan det i slutändan bli enklare i det stora hela att bli frisk?


Så har det iallafall varit för mig, när jag äntligen satte ner foten, lyssnade helt och enbart på min egen känsla och mitt eget förnuft och kunskap, så var det så enkelt! Vikten stabiliserade sig faktiskt rätt fort, hade förvisso inte långt till min egen biologiska vikt men jag undrar ibland hur det hade varit om jag hade börjat när jag mådde sämre? Jag tror det hade varit ultimat för mig men det får jag aldrig veta för jag kommer inte trilla dit igen. Tankarna och all ångest, förväntningar och krav - bortblåst. Mina val är just mina VAL inte andras regler eller förväntningar.


Det allra bästa är friden i huvudet, att känna sig sams med sig själv och sin kropp, att vi är ett och inte två. Jag är helt övertygad om att mina kostval är min räddning och kommer ta upp alla skillnader och jämförelse med tidigare kostval i ett senare inlägg.

Borde vara mer innovativ och ta nya bilder istället för att låna gamla från instagram, men skit samma... good enough var det en klok person som sa.

.