När bullfatet går runt fikabordet och någon väljer att avstå, kastar sig gärna någon på denna individ som en gam. Ifrågasätter och kommer med oombedda åsikter. Varför är det så?
Man kan undra varför andra låter sin egen ångest gå ut över andras sunda val, eller egna val - för vad som är sunt för en person kanske inte är det för någon annan men tydligen finns det ett oskrivet regelverk.
Nu när julen är på ingång förväntas det att man ska äta än det ena eller än det andra. Självklart tycker jag att man kan ha perioder där man unnar sig lite mer, men att äta bara för att, för att det förväntas eller för andras skull ja det är jag helt emot. Om människor bara hade lyssnat mer på sina kroppar, för visst undrar man om folk inte tror att de ska dö svältdöden när man ser dessa överfyllda kundvagnar överallt.
Konsumera mera ungefär, folk lagrar på och skapar en ångest till senare. En ångest som direkt efter jul ska kompenseras genom överdriven träning eller diverse svältkurer. Låter helt onödigt i mina öron. Gymmen är aldrig så fulla som i januari månad, man kan undra varför, eller inte.
Det går att njuta och ändå vara sund och snäll mot sin kropp och sitt psyke. När julen har passerat behöver inte tankarna fyllas av kompensation och dåligt samvete. Följer man bara sitt sunda förnuft, sin egen känsla och den egna viljan behöver man inte sålla sig till folket av kompensation. Komma ihåg skillnaden mellan dig och mig, vi är alla olika.
Moonar åt förväntningar och krav. Moonar åt förväntan att alla ska tycka lika och göra lika. Moonar åt julkompensationen som väntar så många.
.
Sen kan man onekligen fråga sig hur bra gemene man mår av att unna sig magknip, sura uppstötningar och ångest... Och då menar jag inte att man inte ska "få" ta ett par praliner ur Paradisasken, utan huruvida man ska gå in för julbordet med tanken "Idag ska jag moffa som om det inte finns någon morgondag, för den 1 januari ska jag banta. Eller ja, direkt efter att jag svalt sista biten av bakispizzan då". Sen sitter man där och funderar på varför i hela helskotta man tryckte i sig den sista biten lax när den näst sista biten fick en att bli illamående.
SvaraRaderaBjuder sonen på tjocka, sega, svinfula pepparkakor som han har bakat på fritids, då äter jag naturligtvis. Det är en mammas uppgift att äta svinfula, sega pepparkakor och se glad ut, men jag har slutat med annat "vänligt" ätande. Jag tar inte en torr lussebulle bara för att det bjuds. Jag dricker inte julmust bara för att det är jul, eftersom jag blir ledsen i magen av läsk. Befriande! Och ja, alldeles tydligt provocerande också.
Kan inte annat än som vanligt bifalla... jag fattar det bara inte, folk vet ju generellt att de mår SKIT av denna överkonsumsion, fysiskt såväl som psykiskt... ändå är det konstigt att inte utsätta sig för eländet?
SvaraRaderaHåller med dig ang pepparkakorna, men där är oxå gränsen nådd... man gör allt för sina barn men det är oxå de enda man faktiskt offrar precis allt för...
Provocerande... tydligen.. och irriterande att det är så...
Ja den moonings rundan står jag definitivt med på. Kloka tankar, ord och reflektioner. Dock inte helt enkla att leva efter oavsett övriga val i livet. Men jag ska ha det i tanken hela tiden särskilt under alla helger.
SvaraRaderaLev väl och ta hand om dig
Kram lilla jag
Mycket av det du skriver är sant, men samtidigt är det en del av mig som är väldigt skeptisk till dina ord. Du vet själv hur sjuk du var för bara ett halvt år sedan, litar du verkligen på att allt du tänker nu är friskt? Visst, man behöver inte ta en bulle när bullfatet skickas runt - men nog hör det till att man ska KUNNA ta. Det ska inte vara en omöjlighet. Att leva med så strikta regler för vad man äter och inte äter tror jag att inte medför något bra i längden. Jag hade själv anorexi och vet att jag inte kunde bli frisk förrän jag slutade kontrollera allt jag åt, ÄVEN om det inte handlade om viktminskning. Den med ätstörnings historia som påstår att hon/han varken tycker om bullar, bröd, godis, glass, pasta eller croissanter - tror jag personligen att har en del av sjukdomen med i känslorna. Jag var själv ett tag helt övertygad om att naturell kvarg eller fettfri youghurt var det godaste jag visste. Senare när jag blev friskare och började våga testa annat - OCH gav det tid - började de riktiga känslorna och smakerna komma fram. Visst kan jag fortfarande gilla smaker jag tyckte om då, men nog har det förändrats rejält. (och med det menar jag ju då inte att jag enbart tycker om godis och läsk)..
SvaraRaderaHoppas du förstår min mening med kommentaren och inte tar illa upp. Kommer så väl ihåg när du tidigare skrev att du vill bli helt frisk och fri och att du vill ta det en nivå längre. Önskar bara så innerligt att det faktiskt är det du gör nu, och att det inte är sjukdomen som spelar med i tankarna eftersom den är rädd för att helt förlora greppet...
Det är inte nödvändigt, man vinner inget av det - men nog ska man kunna äta lite mera på julafton utan att ha ångest dagen efter. Det är det som är friskhet, att maten inte ger ångest även de gånger när man äter mera än vanligt...
Kram