Äta Äta Äta

Har man ätit oregelbundet, ätit för lite, kompenserat, ja rent och skärt levt med en ätstörning under en tid gör att kroppen faktiskt reagerar när den väl får mat.

Det låter ju helt naturlig men för den som inte har fått känna hur kroppen kan reagera vet heller kanske inte vad som händer.

Ofta är det känslorna, de fysiska känslorna, som kommer när man tillåter sig själv att äta igen, som gör att man blir rädd och ramlar tillbaks till sin gamla falska trygghetszon, tillbaks till ätstörningen.

Rekommendationen är att man ska äta 3 måltider/dag - frukost, lunch, middag + 3-5 mellanmål på detta! Det låter enormt mycket men det är just mellanmålen som många hoppar över, vilket ofta leder till övervikt, ja det är sant! Vi som är vana vid svält tycker självklart att det låter skrämmande mycket, det svartnar nästan för ögonen bara vid tanken på att äta så många gånger på en dag, hur ska man hinna det?

Från att äta minimalt, restriktivt eller med kompensation av något slag till att äta mer och mer normalt får man i början ett antal fysiska krämpor, eller vad man ska kalla det;

* Magen sväller upp som en ballong och första dygnen går man upp mycket för att sen gå ner igen.

* Man samlar vätska, på buken och i ansiktet.

* ONT, det gör skitont i magen!

* Sömnen blir orolig, nattliga svettningar och många mardrömmar.

* Trött - man har inte ork till nåt annat än att bara överleva.

* Pruttlisa - ja man är en vandrande gasballong.

* Hungrig! Men sällan helt mätt, alltså fysiskt mätt är man över öronen men psykiskt mätt är man inte.


Detta är bara några exempel. Tänkte att det kan vara viktigt att påminna sig om att det är normalt att det känns såhär när man väcker kroppen till liv igen. Att de flesta känner likadant eller liknande. Att det är övergående!

Måste påminna mig själv om det hela tiden, annars trillar man tillbaks till helvetet.