Hoppsan!

Och där sprack den planen...

Kom till C idag och det visade att hon, efter vårt möte, hade bokat in mig på ett oplanerat möte med T, min läkare, för att diskutera situationen sjukskrivning vs gå tillbaks till jobbet efter nyår. För min tanke har varit att gå tillbaks till mina 75% igen.

Detta satte T absolut stopp för, sa rent ut sagt att hon förbjuder mig att jobba så mycket. Nu ska vi framöver träffas och diskutera, jag och T tillsammans med läkare från Hälsan på min arbetsplats, hur mycket jag kan tänkas gå tillbaks till i tid, mycket beroende på arbetsmiljön och delvis arbetsuppgifterna. Mitt yrke kräver hög koncentration och man får under inga omständigheter göra något fel. Så nu får jag se hur mycket jag får jobba om jag ens får jobba över huvudtaget under ytterligare en period.

Anledningen är dels mitt somatiska tillstånd men väldigt mycket på att arbetet tillsammans med C faktiskt ger någonting. Att det är oerhört viktigt att jag får tid och fokus på min sjukdom och att bli frisk, att det inte går alltför långsamt för barnens skull. Givetvis får det inte gå för fort, det måste gå helt i min takt (jag som alltid vill att allt ska gå fort har svårt att greppa detta med långsamt). Men vi har inte råd, jag har inte råd, med en massa bortslösad tid.

Känns faktiskt bra! Första gången jag verkligen kom bra överrens med T, tyckt att hon varit rätt kantig i sitt sätt, men det finns något under varje yta. 

Nu är jag helt slut i skallen, oj vad tankar som har passerat under dagen, nästan två timmar på mottagningen med ångestattacker och tårar och faktiskt endel skratt. 

.