Vänner

Alltså, det är något magiskt med vänner, riktiga vänner, utan fasader och påklistrade leenden. Vänner man kan komma hem till precis som de är, utan puffade kuddar och uppställda ytligheter. Jag mår som bäst när folk är äkta, gör vi nog alla.

Träffade vackra S idag. En fantastisk person! Med precis som jag, en hög full av fasader, men inte inför varandra. Trots att vi knappt umgås, knappt träffats under många många år, så är hon som en syster, hon förstår mig precis och man behöver aldrig känna ett behov av att låtsas någonting.

Jag kan ärligt säga att min sjukdom har begränsat mig oerhört i flera sammanhang, den har isolerat mig och stängt ute mig. Men samtidigt så har det också varit mitt eget val. Jag vill inte ha vem som i min närhet, vill inte dela med mig av mig själv till vem som, jag har inget behov av andras uppmärksamhet.

Dessutom har allt visat vilka som betyder något och hur mycket jag betyder för mig själv. Självinsikt och insikt om vilka som är mina vänner.

Har vänner på nätet, vänner jag aldrig träffat irl, vänner som bryr sig. Riktiga, äkta sådana. Jag är tacksam, lycklig för det! Hellre en liten skara äkta vänner än ett stort umgänge av bekanta, en värld av fasader och förväntningar.

Självinsikt om vem jag är och vill vara.


.