Däremot upplever jag att det finns skillnader från då och nu. Jag är hårdare i mitt eget ifrågasättande och jag har klargjort för mig själv att det finns något annat än att vara just frisk ätstörd. Att jag har en känslighet och sårbarhet kan jag acceptera men jag kommer inte acceptera att leva med en ätstörning light, frisk ätstörd igen.
Hoppade in en fråga här igår och som ni vet älskar jag det!
Vad innebär det för dig att vara frisk och hur definierar du det?
Eftersom jag faktiskt aldrig varit helt frisk under min vuxna del av livet så är det svårt att sätta en exakt punkt på vad frisk kommer att innebära för mig. Jag har ju varit normalviktig och frisk ätstörd, men aldrig fri.
Däremot kan jag definiera vad jag förväntar mig, vad jag hoppas och vad jag tror - min målsättning. Det är just frihet. Friheten att göra vad jag vill, äta vad jag vill och leva som jag vill utan att medvetet som omedvetet påverkas av min omgivning och allt vad det innebär. Fatta sunda beslut gällande mat och synen på kroppen trots rådande ideal, krav och förväntningar. Beslut som ska vara helt opåverkade av detta och enbart utgå från mig själv. Hoppa upp det där pinnhålet och gå emot strömmen, inte försöka passa in.
Frisk är för mig ingen vikt och har egentligen inget med kroppen i sig att göra, men att hitta en självkänsla, finna ett egenvärde och ta hand om det, akta det, ingår i frihetskänslan. Känna mig nöjd med mig själv, inre som yttre, utan att kritisera och ifrågasätta. Lyssna på kroppen mer än på knoppen. Få en frisk syn, se det positiva, känna det.
Lära mig hantera empatin, inte fördela över den på enbart min omgivning utan lägga en del av den på mig själv. Inse att jag kanske inte är så värdelös och ful som jag känner mig idag. Hitta en ny infallsvinkel på min egen syn av hur man är, hur jag är, när det är just perfekt.
Så, frisk är för mig att mentalt och fysiskt vara just FRI
.
Min definition av frisk _och_ fri är nog ungefär densamma som din. Jag vill dessutom lära mig att inte använda maten som uttrycksmedel och ffa som plåster för mina övriga sjukdomar. Det är så j*vla trixigt att inte låta bulimin/hetsätningen/självsvälten dämpa ångesten/meningslösheten/humörssvängningarna, utan i stället acceptera de tunga tankarna som kommer med sjukdomarna/störningarna utan att ta dem som sanningar.
SvaraRaderaJag är övertygad om att du kommer att komma förbi gränslandet den här gången och verkligen bli fri. När man väl varit i gränslandet en gång tidigare kan man inte lura sig själv att man nått sitt mål, när man i själva verket har ett varv kvar att springa.
Många kramar
Helle
"Frisk är för mig ingen vikt och har egentligen inget med kroppen i sig att göra..."
SvaraRaderaFunderar på det här som du har skrivit, det känns lite dubbelt. Jag håller med dig om det du har skrivit om frihet, självkänsla etc men man kan inte bli helt fri från sjukdomen om man inte också räknar in kroppen med en frisk vikt och regelbunden mens. Det är som att säga att jag vill bli frisk från ätstörningen men jag vill inte gå upp i vikt, det går inte ihop. Vill du förklara hur du tänker?
Intressant läsning....
SvaraRaderaVisst går det att bli helt FRI!!
Jag är själv på god väg!
D.
Frisk och fri tycker jag är ett himla bra begrepp! Frisk säger inte alls lika mycket som FRI!
SvaraRadera