Jag är inte tillräckligt sjuk varken psykiskt eller fysiskt för att vara just sjuk, men jag är heller inte tillräckligt frisk varken psykiskt eller fysiskt för att vara helt frisk heller.
Dels mår jag faktiskt fantastiskt! Äntligen kan man tänka igen, agera friskt, må bra och inte lägga så stort fokus på något så destruktivt som siffror, vikt, kropp och annat. Men mitt i allt friska underbara så finns det tankar som inte är helt ok, kompensationsbeteenden som då och då säger Hej som är allt annat än ok, och ja, jag befinner mig i någon form av mellanting, ett ben på friska sidan och ett på den sjuka. Dock överväger det friska och det är en härlig känsla.
Dock kan jag efter många många år äntligen träna igen, träna utan att göra det för att bli smal, för att känna mig ok, utan att kompensera. Jag kan gå ut och gå, springa, lunka och göra det för att känna endorfinerna, må väl och njuta av hungern som kommer efteråt, kroppens naturliga reaktion.
Detta delirium gör att jag inte längre vet vad jag ska skriva om, jag vet vad jag vill, jag vet hur man ska göra och jag gör det!
Nästa steg blir att ta det just det, ett steg upp och det steget jag strävar efter. Det lilla extra, att nå lite högre än alla andra och må bättre, tänka bättre och göra bättre utan förväntningar.
.
Hej vännen. Det är så härligt att läsa detta! Vad roligt att du känner så. Och du, vi är nog i samma intet-land du och jag. Jag vet och jag gör och det känns riktigt bra!!
SvaraRaderaDet tar tid att bli av med en ätstörning. alla tankar och små beteenden. Det försvinner inte över en natt. Men jag tror ändå att det är "ok" så länge de inte leder till att vi ger upp tillfrisknandet och de stora bitarna i det.
Jag tror på dig! Kram<3
Jag hejar på dig och tror att du vågar ta steget över med båda fötterna på den friska sidan.
SvaraRaderaKram