onsdag 6 juni 2012

Flaggdag


Egentligen finns det alltid dagar att fira, man borde hissa flaggan oftare, för livet och för att fira att varje ögonblick faktiskt betyder något.


Jag vill passa på att tacka alla er som kommenterade i mitt inlägg om att Duga som man är. Jag har funderat mycket, berörts något enormt av all energi och omtanke bakom era kommentarer. Jag har stundom känt mig förvånad, ständigt smickrad och oerhört berörd och tacksam. Jo, tyvärr känner jag mig allt som oftast som en dålig människa men att få sådana infallsvinklar, sådan respons och sådan omtanke gör att det kanske går att ifrågasätta. Så stort stort tack till alla Er, ni vet vilka ni är.


Varje gång jag får en negativ tanke, eller kompenserar på något sätt, hjälper Ni mig. Bara genom att vara och att finnas i bloggen. Jag känner mitt ansvar, gentemot er men framförallt mig själv. Att ha bloggen som stöttning hjälper väldigt mycket när det kan kännas som att allt skiter sig, att det vänder och att jag inte kan stå för mina ord.

Vilket är oerhört viktigt för mig - att stå för sitt ord, agera och ansvara för det.


Så idag hissas flaggan för oss! 




Ett hus är inte ett hus innan det står en flagga intill.... Nej det är såklart inte sant, men jag älskar att vi har möjligheten att kunna hissa vår vackra svenska flagga en dag som denna. 


.

4 kommentarer:

  1. Hoppas att flaggan vajade i solsken och måttlig vind och att ni haft en riktigt härlig dag tillsammans, hela familjen <3.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej min fina vän!

    Jag hoppas att du fick mitt medd. som jag skickade till de två nummer som jag har till dig. Jag läser alla inlägg men kan inte kommentera från min telefon, som du kanske förstår så är det nästan omöjligt att hitta en stund över för att sitta vid datorn just nu. E tar sig fram snabbare än blixten och älskar att stoppa grejer i munnen. När hon sover är det tusen andra grejer som måste göras, men allt det där vet du ju redan...

    Vill bara att du ska veta att jag finns här, ALLTID. Vi har inte känt varandra i jättemånga år men jag har sagt det förut och jag säger det igen. Även om våra diagnoser är olika, även om våra personligheter är olika så känner jag en enorm samhörighet med dig. Jag tror mig kunna förstå dig, åtminstone litegrann, och jag inbillar mig att du förstår mig väldigt väl. Det fina med både dig och mig är att vi inte dömer NÅGON innan vi har all fakta på bordet. Vi VET hur svårt det kan vara att passa in i den där fyrkanten när vi är s.a.s lite mer runda i kanterna (för att skoja till det lite i en ätströningsblogg, fniss). Sjuk (eller frisk) humor, det gillar vi.

    Hur som haver, har ni något för er helgen den 16-17 juni? Vi har inte det och vill gärna hälsa på hos er. Be din fina man att ringa min fina man så kanske de kan styra upp det hela. Är så in i Norden sugen på att snicksnacka med dig. Men som du vet, känn ingen press ö.h.t. Vi finns kvar om det inte funkar.

    Be familjen ge dig en bamsekram från mig!

    SvaraRadera
  3. Hej, hittade precis till din blogg, och har suttit och läst - inlägg efter inlägg. Jag, precis som du, gör just nu mitt livs stora resa, resan mot friskhet. Vem vet väl bättre vad det innebär, än dom som själva gjort eller gör en liknande resa? Jag hoppas du vet att du inspirerar och peppar, och räkna med att jag kommer komma tillbaka hit till dig.

    Massor av kramar!

    SvaraRadera
  4. Härligt att ha en flaggstång att kunna hissa en flagga i-mäktigt och högtidligt tycker jag!

    Och ja, vi borde fira och flagga mer för vardagen, uppmärksamma oss själva, våra nära och vardagen-för den är ju många gånger så mkt mer fantastisk än vi kanske kommer ihåg att uppmärksamma, eller hur?

    Kram.

    SvaraRadera