Ansvar

 Häromdagen diskuterade jag och en kär vän just ansvar gällande bloggande. En fråga som jag själv både konfronterats med och tagit ställning till sedan länge. 


Personligen anser jag att man har ett ansvar när man bloggar. Fine att ordet är fritt... man bestämmer ju själv vad man läser - men man vet inte vad man läst förrän man just läst.


Just hälsobloggar och ätstörningsbloggar finns det ju en uppsjö av. Jag kan tycka att om man kanske har ett lite större ansvar i just dessa. Jag är ju som jag tidigare nämnt helt emot alla former av Pro Ana bloggar och hela den subkulturen, jag anser att det är direkt skadligt mer än en gemenskap. Sen finns det en mängd bloggar som handlar om ätstörningar och tillfrisknande men som innehåller medvetna som omedvetna triggers vilket jag själv i vissa fall kan tycka är oansvarigt. Visst en blogg är ju just ens egen men när man väljer att göra sina ord offentliga så anser jag ändå att man har ett ansvar över hur man uttrycker sig och vilka bilder man kan tänkas visa. 

Det är en lurig balansgång att berätta en sanning, att ge utlopp för känslor och mående och diskutera psykisk ohälsa utan att medvetet skapa negativ energi hos den som läser. De bloggar jag själv valt att lägga som mina favoriter och därmed dela med mig av är praktexempel på ärliga bloggar som berättar en sanning ur bloggarnas perspektiv utan att för den delen vara triggande. Jag läser ytterligare en mängd ätstörningsrelaterade bloggar som jag inte vågar lägga upp här just för att jag vet att de kan innehålla triggande material, ofta omedvetet.


Sen har vi ju de klassiska hälsobloggarna, de som diskuterar träning, dieter och allra helst en kombination av just detta. En hälsoblogg som ska vara positiv och peppande ska inte samtidigt tala om för andra att de är värdelösa och misslyckade om de inte tränar tillräckligt ofta, eller följer en särskild diet, för att ta ett exempel. Hälsa är ju så oerhört mycket mer än bara en kropp och ett yttre.

Hälsomagasin är inget undantag, där man på ena sidan kan läsa om att må bra och trivas med sig själv för att i nästa uppslag få det upptryckt i ansiktet att man ska tappa x-antal kilo till badsäsongen eller att man ska sluta äta kolhydrater för att få bort mammaplufset efter en graviditet. 


Nu är jag kanske ute på hal is, vad vet jag, men jag har ju själv t ex valt att inte prata om vikt, siffror och heller inte gått in i detalj på hur mitt kompensationsbeteende har sett ut. Just för att inte skapa onödiga triggers. Jag har heller aldrig visat bilder på en allt för mager Hanna utan det är först nu när jag närmar mig friskhet med stormsteg som jag vågar bjuda på mig själv.


Men visst är det svårt, den där balansgången. För vad som är triggande för mig är kanske inte det för dig och vice versa. Så våra sjuka bloggar är väl därmed lite ursäktade - däremot de friska hälsobloggarna och hälsomagasinen som trycker ner folk till strumplästen ger jag inte mycket för - där vimlar det av friska ätstörda och mot dem kämpar man i motvind.

Eller vad tycker du?

.