Jag är så väl medveten om att media trycker upp en massa skit i nyllet på oss, men det är tamejtusan inte konstigt att den psykiska ohälsan ökar med tiden när vi hela tiden inpräntas med felaktig information. Man lär sig att hacka på sig själv, man lär sig ställa upp normer för vad som krävs för att vara lycklig. Att lycka i första steget kommer utifrån och inte från insidan.
Detta är givetvis inget nytt och heller inget som kommer försvinna i första taget. Samtidigt kan jag verkligen förvånas över hur korkade vi är, inklusive mig själv räknat. Där smal är lika med lyckad och där viktnedgång är något som belönas med folkets jubel i media. Slå upp vilken kvällsblaska som helst och det finns hur många intryck som helst där de belyser och framhäver personer som gjort en viktresa nedåt som det mest lyckliga och fantastiska. Herregud, har världen inte kommit längre än så? Är vi inte mer än yta? Är lycka en ytlig fasad?
En kvinna som fått barn, ja hon får baskemig inte ha något mammahull, man ska trots att man fött barn, åldrats och gått igenom fysiska såväl som psykiska förändringar ändå ha samma yta som tiden innan. Vad är det för krav? Varför ställer vi dessa förväntningar på oss själva?
Jag önskar att man kunde framhäva lyckan, den äkta lyckan, lite mer. Att lära sig hitta acceptans, att få vara den man är. Våga LEVA! Att man inte behöver passa in i förutbestämda fack, springa på gymmet var och varannan dag, kontrollera sitt mattintag med såväl dieter som svält för att upprätthålla ett ideal och en fasad.
För vilken är egentligen den största prestationen? Att upprätthålla fasaden av det förväntade eller att hitta sig själv utan omvärldens påverkan. Inre egen lycka och acceptans.
Dagens hälsoideal är så hälsosamma att de blir ohälsosamma.
.
Jag delar din frustration och önskar verkligen att media kunde ge en mer realistisk och relevant bild av välmående. Tänk bara på namnet på alla dessa "hälsomagasin" som till övervägande del förespråkar viktnedgång och andra kroppsmodifikationer: Må Bra, Wellness, ToppHälsa - inte konstigt att våra hjärnor förknippar en smal kropp med hälsa, lycka och välmående när det är vad omvärlden vill pränta in i oss.
SvaraRaderaJag vore glad om det fanns _en_ tidning som behandlade ämnet hälsa som någonting som främst kommer inifrån, helt utan uppblandning med reportage som gåt i motsatt riktning. Det hjälper liksom inte att Amelia skyltar med "Bli nöjd med dig själv och njut av nuet!" när reportaget intill har rubriken "Gå ner 2 kg i veckan med nya mirakelkuren!".
Sorgligt är vad det är och en cirkel som är svår att bryta när media hävdar att de ger människor vad de vill ha, medan människorna vill ha det media talar om för dem att de vill ha...
Kram
Måste haka på Helles reflektion om tidningar:
SvaraRaderaJag hoppade på ett erbjudande om ett gratis testnummer av Expressens bilaga "GI&Hälsa". Ja, jag vet, kvällstidningar undviker jag i vanliga fall, men det var kostnadsfritt och jag har tyckt att deras hälsospalt på nätet varit rätt balanserad. Och GI är ju trots allt bättre än mycket av all annat "du-måste-leva-med-en-specifik-diet"-skit som finns...
Så får jag hem tidningen, med trevliga rubriker om påskgott och avstressning o.s.v. Men vet ni vad? Jag kunde inte läsa nåt om varken godis eller själavård. Jag kom nämligen inte längre än till ledaren:
Minns inte direkt innehåll, men bilden är i alla fall av chefsredaktör Anna Bäsen (medicin och hälsa-ansvarig). Hon sitter iklädd träningskläder med korslagda ben. Och har inte en milimeter fett på kroppen. De bara armarna är senigare och tunnare än vad mina var när jag var som sjukast. Min första tanke är faktiskt just det: "hon ser sjuk ut" (TACK för att jag kommit så långt...). I texten skriver nämnda spinkis att hennes mål är att "bli av med de envisa julkilona".
Och där gick jag och slängde tidningen.
Hon var smalare än vad jag var när jag inte åt mat alls. Men hon skulle ge allt för att bli av med extra-kilon.
Usch, vad jag mådde dåligt.
Jag gillar ju att läsa olika sorters lagom populärvetenskapliga och trendiga magasin som avkoppling. Men jag har insett att hela genren "hälsa" är utesluten för mig framöver.
Sen håller jag ju med er båda om allt annat också, som oftast... Men var tvungen att berätta just den anekdoten eftersom den blev så talande för mig!
Helle & Anonym.... jamen visst blir man förbannad!! Men det som faktiskt "stör" mig mest är alla dessa sk "friska" som accepterar detta, varför är det ingen som säger emot, sätter ner foten. Varför slår man det ifrån sig när det påverkar så starkt.
SvaraRaderaVi som någongång varit drabbade av en ätstörning är ju säkert lite extra känsliga för just detta MEN det finns ju ett stort mörkertal av just friska ätstörda, de som faktiskt tror på detta massövertalande, av hur värdelösa vi är om vi inte har ständig kontroll på vår vikt och vårt utseende.
Jävla skit är det om jag får lov att uttrycka mig så. Herregud vart finns NU-tänket i detta... men klart, det är ju ytterligare en kvinnofråga, ett sätt att hålla kvinnor på plats är just att göra dem osäkra på det som är så känsligt - det yttre.