Att vara mentalt naken, utan att bli bedömd. Bara sedd, hörd. Viktigt.
Känner mig taggad att faktiskt våga lämna det säkra, lämna undervikten och faktiskt ge det en helt ärlig chans, att acceptera. Helt ärligt kan jag ju säga att den som aldrig haft någon ätstörning, den som inte levt med detta, kan aldrig förstå komplexiteten i just den meningen. Man kanske tror att man vet, kanske man baserar det på att man själv "haft en släng av ätstörning" men nej, jag tror att här förstår ni som är i samma eller liknande sits precis vad jag menar när jag säger just... jag ska våga lämna undervikten, ge det en ärlig chans att våga bli frisk och fri, acceptera.
Gör om, gör rätt, gör NYTT!
Veckans tankeställare; lista upp vad du är rädd för och gör precis just det. Gå emot och prova, vad händer?
.
En alldeles utmärkt tankeställare som jag kopierar till mitt inre minneskort direkt! Sen är jag iof rädd för i princip allt och alla (så det blir en väldigt lång lista), men det går att göra mycket, trots att man är rädd. Det är häftigt att uppleva just det, att rädsla inför någonting inte betyder att det är omöjligt att genomföra.
SvaraRadera