Stötte på din blogg av en slump idag och började läsa och blev mer eller mindre fast : ) Tycker du skriver så bra och beskriver helvetet med anorexi så tydligt.. Jag förstår precis vad du går igenom, på alla sätt. Jag har själv haft den fruktansvärda sjukan men jag kan med handen på hjärtat säga att jag är helt jävla kanon frisk idag. Mat, vikt, rädslor, nojor, ångest, den eviga kontrollen, helvetet är inte en del av mitt liv överhuvudtaget idag. Så jag lovar att man kan bli helt bra och man kan faktiskt få det sunda förhållandet man hade till mat innan man började snurra in sig i den jävla sjukdomen. Jag var riktigt sjuk, nästan döende och det som lyfte mig var antideppressiva medel i kombination med en enorm vilja att ta tillbaka mitt friska liv. Det kom liksom till en punkt en dag då jag bestämde mig att döda anoreximonstret. Man måste våga och vara så sjukt stark i början men efter ett tag blir det bara lättare och lättare.. Man ljuger för sig själv om man säger att man måste bli frisk i lugnt tempo ( för då har du ändå den jävla anorexikontrollen hela tiden och man blir inte fri då) man måste ändra sig radikalt och stå ut, acceptera ångesten som blir stark i början. Du måste stå ut med känslorna att du känner dig svullen, fet, äcklig mm för inse och du vet DE ÄR FEL!! Du verkar vara en strong kvinna som har mycket att kämpa för och en stark vilja att bli fri. Jag håller tummarna för att din vilja att bli fri växer sig starkare än anorexin!! Jaja du har säkert hört allt mitt prat förr och jag är dessutom bara 27 år men det gör så ont i mig läsa att en människa kastar bort sitt liv genom att tänka på sin jävla vikt.. Herregud vad det finns mycket annat viktigare och roligare att tänka på. Kom ihåg man kan bli helt fri från anorexi, men då måste man ärligt kämpa i mot det och stå ut i början...sedan vänder det och det Innsbruck inget bättre.. Rädslan att börja hetsäta eller överdrivet äta är rena automatiska negativa tankar... Då målar du upp ett slags mardrömmssenarium... Det finns ju inga garantier med ngt och man kan lika gärna bli överkörd i morgon... I allafall önskar jag dig all kraft att bli frisk!
Stötte på din blogg av en slump idag och började läsa och blev mer eller mindre fast : ) Tycker du skriver så bra och beskriver helvetet med anorexi så tydligt.. Jag förstår precis vad du går igenom, på alla sätt. Jag har själv haft den fruktansvärda sjukan men jag kan med handen på hjärtat säga att jag är helt jävla kanon frisk idag. Mat, vikt, rädslor, nojor, ångest, den eviga kontrollen, helvetet är inte en del av mitt liv överhuvudtaget idag. Så jag lovar att man kan bli helt bra och man kan faktiskt få det sunda förhållandet man hade till mat innan man började snurra in sig i den jävla sjukdomen. Jag var riktigt sjuk, nästan döende och det som lyfte mig var antideppressiva medel i kombination med en enorm vilja att ta tillbaka mitt friska liv. Det kom liksom till en punkt en dag då jag bestämde mig att döda anoreximonstret. Man måste våga och vara så sjukt stark i början men efter ett tag blir det bara lättare och lättare.. Man ljuger för sig själv om man säger att man måste bli frisk i lugnt tempo ( för då har du ändå den jävla anorexikontrollen hela tiden och man blir inte fri då) man måste ändra sig radikalt och stå ut, acceptera ångesten som blir stark i början. Du måste stå ut med känslorna att du känner dig svullen, fet, äcklig mm för inse och du vet DE ÄR FEL!! Du verkar vara en strong kvinna som har mycket att kämpa för och en stark vilja att bli fri. Jag håller tummarna för att din vilja att bli fri växer sig starkare än anorexin!! Jaja du har säkert hört allt mitt prat förr och jag är dessutom bara 27 år men det gör så ont i mig läsa att en människa kastar bort sitt liv genom att tänka på sin jävla vikt.. Herregud vad det finns mycket annat viktigare och roligare att tänka på. Kom ihåg man kan bli helt fri från anorexi, men då måste man ärligt kämpa i mot det och stå ut i början...sedan vänder det och det Innsbruck inget bättre.. Rädslan att börja hetsäta eller överdrivet äta är rena automatiska negativa tankar... Då målar du upp ett slags mardrömmssenarium... Det finns ju inga garantier med ngt och man kan lika gärna bli överkörd i morgon... I allafall önskar jag dig all kraft att bli frisk!
SvaraRadera