tisdag 10 april 2012

Sliter mitt hår!

Alltså, jag blir tokig på alla huvudbryn jag själv skapar. Att jag aldrig ger mig!! Blir galet trött på mig själv vissa dagar.


Påskhelgen har gått över förväntan och har i slutändan känts som en av de absolut bästa påskhelger på länge. Barnen har varit otroligt harmoniska och lätta. Vi valde att gå ut på restaurang på självaste påskafton och blev sittandes i nära två timmar i lugn och ro och åt tre-rätters. Det är inte dåligt med tanke på barnens låga åldrar. Jag kan ju säga att jag njöt rakt igenom och inget runt maten kändes problematiskt, här och nu tänket motar olle i grind. Ångesten och tänk om tänket får stå åt sidan.


Men idag, känns det återigen som jag skulle kunna döda för att tappa 10kg på, ja helst nu. Alla kroppsförnimmelser känns negativa och då har jag ändå inte gått upp i vikt den sista tiden. Jo jag väger mig fortfarande - fullständigt puckat men jag lägger iallafall mindre värde i vad jag ser och lär mig stegvis acceptera det faktum att jag har gått upp väldigt många kilon just nu.


Jag ska slänga vågen. Jag anser faktiskt att just personvågar i vanliga hem, där det inte finns någon medicinsk ursäkt för dess existens, är satans påfund! Det finns oändligt många fler sätt att avgöra sitt mående än att just ha kontroll på en våg. Att jag inte har slängt min, krossat den, dödat den och hånat den än beror på ren och skär rädsla. Eftersom jag fortfarande är i behandling vill de då och då ha kontroll på min vikt och jag har aldrig och kommer aldrig väga mig på den mottagning jag går på nu, samma som jag var på för 8 år sedan. Visst är det en fegisursäkt men det är iallafall en förklaring.



Så... fånga dagen, andas. Här och Nu. Mota tjockiskänslorna och stå över, låta känslan passera utan att agera. Andas.




.

4 kommentarer:

  1. Det ÄR svårt att låta vågen vara och det är ännu svårare att inte använda siffrorna den visar som måttstock på livskvalitet och välmående. Det är i sådana här lägen som vi får träna lite extra på att stanna kvar i det jobbiga, inte försöka fly och samtidigt ha tillit till vår egen förmåga och livet självt. Det kommer bättre dagar och det blir lättare även om vi blivit tyngre.

    Jag tror på dig, varje dag.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att din blogg är så fin!
    Och jag håller med dig med att vågar hemma - antagligen är satans påfund. Eller åtminstone någon hemsk människa som gillar att se andra plågade?

    Styrkekram till dig!

    SvaraRadera
  3. Jaa, det är tametusan kläderna det är fel på. INTE MIG! Ska göra som Helle skrivit till mig att hon ska göra; köpa nya, mjuka kläder som jag trivs i. Som passar!

    Vågen ja... don´t get me started!!! Gör en riktigt bra ritual av det när du väl gör dig av med den så blir det ännu mer magiskt.

    Kram kära vän (och vad härligt att läsa att det gick så bra på restaurangen, barnen till trots:))

    SvaraRadera
  4. Släng ut vågen en gång för alla!! Låt de ta en vikt på mottagningen istället där du går, så länge du är underviktig är det bra att någon har koll, en trygghet att också veta att ditt kämpande ger resultat för målet är ju att bli helt frisk och fri eller hur? Hur jobbigt det än är så är vikten en del i det.

    SvaraRadera