Befinner mig för tillfället i en form av delirium, därav dåligt bloggande. Orkar helt enkelt inte och har dåligt med uppslag, iallafall positiva sådana.
Just nu är det hysteriskt jobbigt att befinna sig i ingenmansland, att vara underviktig men ändå uppfattas som normalviktig. Det är svårt att ta det där sista steget om ingen ens ser,
Givetvis finns det ingen som motarberat en ytterligare viktuppgång, men det känns heller inte som att jag får vidare stöttning till fler kilon. Fine, så ÄR det. Det är MITT jobb punkt! Mina tankar och min inställning, jag kan definitivt inte lägga ansvaret på andra
Kärlek, omsorg, det är jag i stort behov av just nu. Positiv uppmärksamhet, ja det går inte sticka under stol med.
Imorgon ska jag kolla upp min lever, galla och pancreas (minns inte vad den heter på ren svenska). Skönt att steget är taget att få reda på varför jag har ont i sidan titt som tätt det senaste året.
.
Haha pankreas= Bukspottkörtel. Hoppas allt är ok med dom. Inte lätt med svenska ord ibland, man använder dem ju inte så ofta. / Annika
SvaraRaderaHaha jamen visst... det är lättare att komma ihåg de latinska termerna än de svenska, helt klart! Stackars barnen som går till fsk och inte vet vad ett födelsemärke är (hemma kallas det givetvis nevus) blåmärken säger nog andras ungar och ajaj när man skrapar sig på patella ;)
RaderaYrkesskadad, jag? no shit
Du sover naturligtvis nu, men om jag känner dig rätt kollar du detta tidigt! En frukt vore bra till förmiddagsfika! Ett ägg är för lite. <3
SvaraRaderaDu kommer att överleva, att klara viktuppgången som är nödvändig och oundviklig om du ska ta nästa steg mot ett friskt liv. Du kan inte hänga dig kvar vid undervikt, som inte är någon avundsvärt och samtidigt bli frisk och leva fullt ut. Omöjlig ekvation. Jag har varit rädd och tvekat precis som du, men släppte taget. Visst inte väger du dig längre? Ut med vågen om inte annat!
SvaraRaderaDu har så rätt, men det är svårt... Kroppen har stabiliserats här och förmodligen måste jag pressa upp den och det är så galet svårt både fysiskt som psykiskt.. som du vet...
RaderaVågen har jag inte vågat släppa, så länge de vill ha en vikt av mig då och då vågar jag inte riskera att slänga den heller... åhh undanflykt kanske? Men jag har råångest över att bli vägd och vet hur jag mår och beter mig i sådana situationer...
tack för pepp!
Jag förstår att det är svårt, du vet ju att jag vet. Men man kan göra sig av med vågen hemma även om läkare el annan vårdpersonal vill ha en vikt. Dessutom kan du be att få väga dig med ryggen mot så du inte behöver se. Du riskerar egentligen ingenting hemskt om du gör dig av med vågen, på sikt hjälper du dig ett steg på vägen mot viktfobin. Vågen, ungefär som flaskan för en alkohollist, så har jag i alla fall sett det.
RaderaVäldigt glad över att du tycker att jag peppar!
Hejja dig! Låt inte de sjuka tankarna dra dig neråt igen. Kram
SvaraRaderaJag känner igen det där lite, att folk verkar nöjda så fort man inte är ett skelett längre (även om du råkar ha ett perfekt sådant ;-) ... Och så blir det en lätt ursäkt för att stanna kvar på nåt man egentligen vet inte är okej, inte är fritt, inte är friskt...
SvaraRaderaSedan blir det här lite svårt att skriva, för man vill inte vara för hård, men... JAG tycker du ser underviktig ut på bilderna här på bloggen. Och betänk då att jag själv inte är mer än precis på gränsen till normalvikt. Jag vet att det är svårt att se själv, men vi andra sjuka har ganska tränad blick för sånt här...
Postitiv uppmärksamhet? Du skapar en väldigt viktig och bra blogg, nästan varje dag! Och jag hoppas du kan ta åt dig den uppmärksamheten det ger. Även om du såklart förtjänar detsamma i ditt "riktiga" liv och vardag.
Tack snälla! Man kan inte vara för "hård" och jag vet vad du menar med att känna igen... det bara är så. Känner igen en ätstörd på mils avstånd oberoende av kropp och yttre faktorer.
RaderaLedsen om jag ser för tunn ut på bilderna, jag har ändå väntat med bilder tills jag är "frisk nog". Har ett naturligt "bony face" men B som fasen att det uppfattas negativt... kanske ska sluta med bilder? För det sista jag vill är att ge en negativ bild så att säga...
Tack återigen för snäll kritik gällande bloggen!! Har svårt att ge mig själv positiv feedback och önskar av hela hjärtat att bloggen ska mynna ut i något bra...
Kram
*Dansar en funky peppdans för lever, galla, bukspottkörtel och för hela Hanna*
SvaraRaderawohooo swingar med!!
RaderaBestämmer du dig för att ta de sista stegen så fixar du det!
SvaraRaderaTACK för pepp!! tror som du, jag kommer klara det!!! Tack igen!
Radera