tisdag 30 augusti 2011

Kompensationsbeteende

Ja det är nåt som måste tränas bort. Det är fruktansvärt irriterande och vad värre är är att just det beteendet är accepterat som något normalt i samhället. Hur sjuttan blev det så och varför accepterar folk det? Det gör ju att man aldrig kan njuta fullt ut.

Njuta fullt ut är ju självklart inte lika med frossa, men att inte ge sig själv en massa begränsningar, ge sig själv svängrum och frihet är väl det man egentligen ska göra. Har man en frisk hjärna, en frisk kropp förövrigt så har vi ju kroppsliga signaler som säger stopp när det är lagom och ropar mer när det behövs.

Själv har jag svårt att hantera det här med kompensation.

Jag ska kämpa för att äta lunch idag, vet inte vad än och vågar knappt tänka på det. Men jag ska. Kruxet är att jag inte kommer våga äta några andra mål - kompensation - FEL!

Fel fel fel!! JAG borde få njuta fullt ut!! Det är att leva!

Ska jag bli en av de alla i den grå massan som ständigt kompenserar eller ska jag bli en person som lever mitt liv fullt ut och kan njuta av allt till fullo utan regler, krav eller kompensation?

Svaret är ju väldigt enkelt... Jag ska nå dit!

Svenssons släng er o ert beteende i väggen jag tar en annan väg!


foto: www.fotoakuten.se



3 kommentarer:

  1. Önskar dig ett stort lycka till. Hör av dig till oss i Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt om du behöver ytterligare stöd. Kanske en mentor? Självhjälpsgrupp? Eller också har du redan det. Oavsett så önskar vi dig lycka till, och vi uppskattar att du inte lagt ut bilder på magra sjuka människor. Man kan bli frisk och fri. Det är alla vi som jobbar här levande bevis på. Frisk och fri!

    SvaraRadera
  2. Stort tack Hanna!

    Jag har proffesionell hjälp runt om mig och är som du helt övertygad om att det går att bli frisk och fri!

    Lägga ut bilder på magra människor hjälper ingen, jag är helt anti den sk "pro-ana" grejjen. Sjukt och ledsamt är det och leder inte till något positivt.

    Men min blogg vill jag visa att man kan bli fri, men att det ÄR tufft, men att det SKA gå. Att anorexi inte är tabu, inget fel och att det är en "riktig" sjukdom som bör tas mer på allvar av allmänheten. Jag som vuxen är ett levande bevis på att detta inte är en "barnsjukdom".

    SvaraRadera
  3. Det är fint att höra! Du kommer att nå dit fram du med. Jag lovar.kram

    SvaraRadera