Känns faktiskt lite nervöst, för det har gått så bra den sista tiden,
Anorexin är ju en lurig jävel och jag har garanterat en massa fälleben framför mig som jag själv, medvetet som omedvetet, placerar där. Men istället för att snubbla på dem är tanken att gå runt dem, hoppa över dem och eliminera dem. Tillsammans med C ska jag försöka synliggöra mina egna fällor, för hur bra man än är så är man inte mer än människa och därmed allt annat än perfekt.
Angående vikten och vägandet har jag totalt floppat på den punkten. Men istället för att se det som något negativt och försöka vända på det så, ja varför inte? Jag väger mig, men hur har jag sett på siffrorna förut, negativt om de går upp och positivt om de går ner, varför det?
Jag har lagt så mycket värde i siffror, hetsat mig själv med dem, lagt ett värde i vikten. Men kan man tänka så borde man kunna tänka motsatt. Acceptera det, sluta lägga ett värde i dem, siffrorna. Jag har en tanke på att om jag accepterar siffrorna, inte ser dem som en hetsjakt, slutar lägga ett värde i vad det står på vågen - accepterar. Ja då kommer tvånget att jaga siffrorna försvinna.
Acceptans är vad jag ska jobba med!
Fler rosor av maken, han kommer hem med en nästan varje dag numer. Fantastiska man.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar