Ny Lagstiftning

I en ätstörd värld finns det otal förbud, lagar och reprimander.

Man följer dem slaviskt och bryter man dem straffas man med diverse självdestruktivitet såsom ångest, självförakt, egenmobbing, självskador. Ja listan kan göras nästan evigt lång, tyvärr.

Vad är det då som gör att man ändå håller sig så desperat kvar, vad är den största rädslan? Jo det är just att när man ska bryta sig fri, då måste man möta straffen, mota dem, konfrontera dem och ge dem en rak höger. Det är allt annat än lätt, allt annat än smidigt och allt annat än smärtfritt. Självklart är man rädd, vem skulle inte vara det?

Men det är så jäkla viktigt, för ätstörningens vinster, tillfällig eurofori, känsla av kontroll, en flykt in i en egen värld där ingen jävel kommer åt en, där man tror sig själv vara trygg och omfamnad. Ja detta är en stor lögn och en elak fälla som inte leder någonstans. Antingen är man inmålad i ett hörn, man känner sig garanterat ensam hur tryggt och skönt det än kan kännas tillfälligtvis. Vinstkänslan försvinner lika fort som man får den eftersom nya mål sätts i samma andetag.

Vad ska man då göra? Man är ju rädd? Jo det enda som gäller är att ordna en ny chef och en ny lagstiftning. Fungerar inte den gamla, ja då får man tillsätta nytt, right?

Fundera på vilka lagar och regler, vilken ordning och vilka tvång som ätstörningen har skapat. Ifrågasätt tankar och gör nya. Det låter enkelt och det är faktiskt så enkelt egentligen, därmed inte sagt att det är smärtfritt eller ens problemfritt för den delen. Även nya regler har ju en inkörningsperiod och man måste vänja sig vid den nya arbetsplatsen.


Så jo, med erfarenhet. Det är värt att våga, våga kasta sig ut. För vem har sagt att fallet gör ondare än att vara instängd i en ensam garderob full av förbud, lagar och reprimander.

Ätstörningar gör den egna kroppen och det egna psyket till en brottsplats, det är vi själva som får lösa vårt eget fall

.