Självklart kan jag inte låta bli att följa andras bloggar, vissa sporadiskt och vissa nästintill maniskt. Endel bloggar får mig att fastna för människan bakom, andra för orden och uttrycket i den. Vissa både och.
Ätstörningsbloggar finns det gott om, de som är så kallade Pro Ana betackar jag mig för, osunda värderingar, hets och allmän olycka nej tack. Men det finns massor av bloggar som är som min, som handlar om det här onda, om ätstörningar och vägen tillbaks.
H hon bloggar om bulimi, min största skräck. Tendenser som jag vet att jag själv har och som jag får kämpa med att inte falla för. Skulle jag personligen få lägga en värdering i vad som är den värsta ätstörningen så är det nog just bulimi. Varför? Jo för det finns ingen värre känsla än att äta, spy och inte kunna stoppa det, euforin och det efterkommande självföraktet. Men det är vad jag känner.
Varför ordbajsar jag helt plötsligt om detta och om H? Jo för att hon har gjort ett inlägg i sin blogg som är så sjukt klockrent, pricksäkert och WOW att ni bara måste läsa det. Hon har verkligen lyckats sätta på pränt hur snävt det är, ätstörningsproblematiken, vården, omvärlden och den egna förväntan.
Läs och begrunda
Klicka på ramen, Ett utdrag ur bloggen Bull & Jag
.
.
ska gå in och läsa det inlägget :)
SvaraRaderavad härligt att läsa att du har sånt stöd från din man förresten, de betyder väldigt mkt att få stöd :)
Ha en riktigt fin kväll nu, många kramar<3