Fake it til you make it

Skrapar ihop mig själv efter värsta dippen på länge...

Vad hände? Jag kände redan i början på förra veckan hur det kröp sig på, det var hanterbart fram till onsdag då hade jag en dipp där jag inte lät ångesten rinna av utan agerade med den, helt fel och det skapade enorm kaos in oreda invändigt, mentalt.

I lördags vaknade jag med en av de olustigaste känslor på väldigt länge. En stark vilja att följa det friska och en lika stark känsla av att jag faller. Nu är jag extra vaksam, jag lyssnar på mina egna varningssignaler och kan allt som oftast reda upp dem innan de tar för mycket plats. I lördags var en sådan dag som jag redan när jag slog upp tittorna visste att det här, det här kommer gå åt helvete. Jag kan inte ta hand om mig själv.

Mina barn har jag alltid kraft till, energin till dem är outtömlig. Jag skulle aldrig jämka med det. Dock tär det extra på mig själv. Så det var många vändor med tårar vs happy face, hyperventilering och aningsövningar för att slippa panikattacker.

Det är en fruktansvärd känsla när man känner sig opålitlig inför sig själv, känna att man måste vara övervakad, kontrollerad för att inte ångest och agerande utifrån den ska fylla varje cell i kroppen. När man vet att hur man än gör så kommer det antingen sluta i total svält eller äta/kräka, självskador.


Ibland orkar jag inte stå emot, ibland behöver jag bara få ha den som står mig närmst i det här tätt tätt intill. Ingen kan göra något för att rädda mig ur det när det känns som värst, men det går att hålla i schack. Det är då det är viktigare än någonsin att bara få sitta under en filt, dela kärlek med barnen och ha en övervakare som finns, älskar och bara är. Inga krav och inga förväntningar, bara kärlek. Hjälper mig att ta sunda beslut, inte låta mig agera efter ångesten, hjälpa mig med det när jag känner mig som svagast.


Well, nu är det iallafall ny vecka och jag tänker fokusera om, skaka av mig det och fortsätta. Inget fusk och en jämn kamp mot diverse tankefällor. Det här var bara en grop på vägen, en hiskelig och lurig sådan men dock bara en grop. Nu är jag uppe och laddar allt jag har för att sträcka på ryggen och fortsätta den väg som jag har bestämt mig att ta. En katt som slickar sin päls efter en rejäl omgång mot grannens konkurrent om reviret.

Fake it til you make it - visst var det så ni sa

.