Hur man äter

Det här inlägget var jag tvungen att ta här i bloggen, gör gärna så med fler, så har ni frågor, vad det än må vara, kör!

Alltså det här med att äta. Hur GÖR man? På riktigt? Hur vet man vad man ska äta och hur mycket? Eftersom jag inte har någon hjälp i nuläget försöker jag lista ut det här själv och jag trodde det skulle vara lätt. Har dock insett att jag inte längre har ngn aning om hur jag ska göra med mat. Jag har som du svårare med viss mat och jag har begränsat mig mer och mer och allt utanför "säkra zonen" blir helt omöjligt och jag blir handlingsförlamad. Hur gör man? Tips?

Att säga att man inte vet hur man ska tugga, hur man ska äta är att lura sig själv. För det är egentligen inte så komplicerat som man gör det till, det är egentligen så enkelt som att tugga.

Däremot är det skitsvårt att veta vad, hur, när och ofta varför. Anorexin är ju där hela tiden och talar om motsatser, tills man blir så less på hela den inre konflikten att det är lättare att skita i allt, strunta i att äta, bedövas av svälten.

Det viktiga är att utmana sig själv, gå emot ätstörningskänslorna, äta utanför sina trygghetszoner. Vissa är skitsvåra att ens se! Men tar man lite här och lite där, naggar anorexin i kanten bit för bit ja då tror jag man ser allt tillslut. 

Men man måste tugga. Är bröd förbjudet, ät just det, en skiva till frukost. Är godis förbjudet, ta då en bit du gillar en fredagkväll eller när lusten faller på. Är spaghetti läskigt, ja prova att smaka. För vad är det värsta som kan hända? Ångest, ja, men man dör inte. Däremot dör man garanterat av att inte äta, livslusten försvinner i takt med att kilon rasar, den inre stressen ökas snarare av trygghetszonerna än tvärtom, de är rena rama lögner.

Handlingsförlamad blir man för att man låter anorexin styra, välja. Du har inte valt att vara sjuk men du kan välja att bli frisk, brukar jag upprepa lite då och då. Allt är möjligt.

Sen med det inte sagt att det är lätt. Inte det minsta. Men det går!

Så mitt tips blir sammanfattat: Börja tugga, ifrågasätt trygghetzonerna, våga prova och sök hjälp.

Rekommenderar återigen, varmt denna bok - Mattillåtet av Gisela van der Ster

.