Semesterkoma

Nej jag har inte gått under jord... jag har inte slutat blogga och jag lever i allra högsta grad.

En välförtjänt bloggpaus har varit både nödvändig som oundviklig. Tid framför datorn när vi alla är hemma tillsammans är lågt prioriterat, men jag har saknat det och det har kliat i fingrarna kan jag lova!


Sommaren har hittills varit den bästa på väldigt länge. Förra sommaren var ju som ni redan vet katastrof, alla tankar och allt beteende cirkulerade runt viktnedgång, förbud och tvång. Den här sommaren har förvisso även den innehållit diverse delar av detsamma men det har inte styrt mig fullständigt, det har inte närts och matats med energi - energin har jag tagit till mig själv och min familj.


Även om vikten har stått still länge nu och jag har en mängd kompensationsbeteenden som fortfarande är svåra att rubba så känner jag mig mer levande än på länge. Jag har kommit till en punkt där jag faktiskt börjat fundera över och rentav kanske acceptera att det här sjuka kanske inte till fullo kommer lämna mitt liv. Jag tror egentligen inte på att anorexin kan vara kronisk, men det är oerhört många delar i mitt tankemönster som funnits redan från barnsben och fram till nu.


Däremot är jag helt övertygad om att jag kommer bli fri, kanske inte på det sätt jag önskat från början, men ändå fri. Jag kommer ha, jag  har kontroll över mitt liv. Allt kanske aldrig blir perfekt, men definiera då perfekt tänker jag. Deala med sjuka tankar låter osunt, men till viss del får man kanske erkänna att de kanske alltid kommer finnas där, till viss del. Däremot behöver de inte näras, matas, gödas, ges luft. De behöver inte ta mest plats och de får aldrig någonsin regera mitt liv och mina val.


Nu vet jag att jag med säkerhet låter flummig, ska jag acceptera att sjukdomen, att ätstörda tankar kommer vara en del av mig för alltid? Kanske, inte deala med dem som sagt, inte nära dem, utan låta dem vara, acceptera att de är en så stor del av mitt liv att jag måste inse att om jag ska strida med dem konstant så kommer jag aldrig bli fri,  kampen kan bli livslång. Det finns fler sätt att vinna en strid än att stånga sig blodig.

På tal om något helt annat. London!!!

På fredag sätter vi oss på flyget ner till storstadspulsen mitt i ett osande OS. Maken har bokat en svit på Sloane Square nära Hyde Park och jäklar vad vi ska vältra oss i lyx, egentid och framförallt Fantomen. En dröm som äntligen går i uppfyllelse!! Så har ni några sista tips på vad som är ett absolut måste under en weekend i London, fram med dem omgående!

De få dagar som solen kikat fram har vi lapat av den, jag har med tårar och ont i bröstet gått till stranden i bikini, men jag har gjort det!! Sonen har lärt sig skjuta båge och det anas talang...

Anders och jag har slappnat av, spårat ut, flummat och haft så himla roligt. Vi som par är bara bäst! En del av det röda har fått glida ner genom våra strupar och fått sätta en röd kant runt en grillfri sommar, istället har det blivit ostar, oliver och spanska korvar, inomhus.

Och jag... känner mig faktiskt glad, även om jag många stunder inte orkar uttrycka det. 

(Fler bilder från sommaren finns på Instagram)

.