Fy Fan vad jag är BRA

haha det är en fras som verkligen tar emot att uttrycka... främst att känna! Men ändå...

Vilken dag jag har haft idag! En så jäkla BRA dag!! Fredagen till trots har jag jobbat, jag är ju ledig fredagar året ut som det ser ut, men det finns undantag. Idag var det en kollega som behövde ledigheten mer än jag och jag hoppar faktiskt gladeligen in när det behövs.


Idag var dessutom premiären för min allra första dejt med en bloggläsare, en underbart vacker kvinna som jag mailat med ett tag och vi har stämt träff, avbokat, stämt igen... men så äntligen, idag blev det av! Fatta vad nervös man var!! Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kommit ur värsta jämförelsenojjan, en rädsla som heter duga och som är en stor del av denna sjukdom. Man jämför sig givetvis inte med gemene man utan med dem som ögonen utser, ja ni som vet, ja ni vet vad jag pratar om. Jag har kommit förbi!! Fy fan vad jag är bra!


Tack E för en dejt med dig, ser fram emot en ny dejt snart igen, din tur att utmana mig!


Igår kom dessutom första numret av c/o hannah&amanda ut i butik, jag är med! Känns helt galet och faktiskt  lite "fel". Vi är tre kvinnor, en som har drabbats av bröstcancer, en som blivit våldtagen... och så jag. Jag känner mig malplacerad. De andra kvinnorna har verkligen varit igenom något anmärkningsvärt, något stort, viktigt och värt att belysa. Jag känner mig liten. Jag känner att min story inte passar in, inte är viktig nog. MEN.


Det är så det fungerar, den här jäkla sjukdomen och sjukdomsbilden. Det spelar ingen roll hur sjuk jag har varit mentalt eller fysiskt. Man är aldrig sjuk nog, aldrig smal nog, aldrig "där". Men ändå, det är viktigt att belysa ätstörningar i vuxen ålder. Vi är så många, tyvärr. De flesta är normalviktiga men ingen är ju sjuk förrän de är smala nog, anorektiska och tunna, döende och på gränsen - DÅ räknas det. Tyvärr kan man aldrig se det, inse det även om man är där. Sjukdomen sitter inte i vikten utan i tanken. DET är det som ingen inser, de oinsatta såväl dom de sjuka... ingen duger i denna sjukdom, ingen är sjuk nog.


Jag har ett par stora utmaningar kvar för att en gång för alla lämna detta bakom mig. Jag måste hantera min stress på ett annat sätt än det enda jag kan idag. Jag måste sluta värdera mig efter siffror och därmed bränna vågen en gång för alla. Jag kan inte sticka under stol med att jag är livrädd, rädd att tappa kontrollen. Men jag kan inte vara annat än ärlig, vägen är inte rak men det är ändå ingen ursäkt.

Ikväll som många numer görs kvällen lite extra, eftersom det är fredag är det lite vin och en god spansk tapas som gäller... man har inget att förlora, bara att vinna!

Gahhh är detta JAG??????

För att göra en passus, krockar ni med denna dryck KÖP!! Igår var jag förbi ica MAXI och de hade fullt lager, idag var den slut -som vanligt... Den är grym!!