Trött

Just nu är jag generellt trött. Jag är ingen person som har lätt för att drabbas av några höstdepressioner, eller depressioner alls för den delen. Men just nu är jag trött, på det mesta.


Träffade C igår, det tar alltid musten ur mig. Den som aldrig gått i terapi har ingen aning om hur mycket energi det tar, men även hur givande det är. C var väl inte glad åt de senaste veckornas dalande, men hon var förstående. Nu gäller det att kasta ut livbåtarna snabbt från det sjunkande skeppet kan jag lova.


Imorgon ska jag träffa doktor T, vet knappt vad jag ska göra där men har inte träffat henne på ett tag och det är ju alltid trevligt att träffas om inte. C träffar jag nästa fredag igen och besöken blir återigen tätare.


Varför hyckla eller ljuga, det har inte varit en lätt period och jag vet inget annat sätt att dämpa känslor på än att ta ut det över mat och ätande. I en fullständigt okontrollerad värld är min falska kontroll den enda som känns riktig och som fungerar - säger min hjärna. Att veta är en sak, att agera är en annan och ibland räcker inte varken vetskap, kunskap eller erfarenhet till. Däremot har man andra möjligheter med sin insikt.


Jag triggas inte på samma sätt nu som då. Jag vill givetvis tappa vikt men ändå inte och det är en ny känsla, en ny insikt som jag kommer fokusera på. Men tröttsamt är det och trött är jag. Nätterna är skitjobbiga, sömproblem från helvetet. En ständigt malande oro över bröstet och tröttheten, huvudvärken som är överhängande. Ett tjatande om att jag ska vika mig inför medicinering för en gång skull, men inte - jag vill inte.

Förlåt att det inte blev ett varken positivt eller peppande inlägg, men läs mellan raderna så ser ni den stora skillnaden. Insikten och vetskapen om de livräddande linorna som har kastats ut.

Som sagt, inga toppar utan dalar. Den här dalen känns väl dock väl överdriven just nu men so be it! 

Jag är inte nedslagen för det, så det så.

.