Jomen så är det... jag orkar faktiskt inte vara så himla glad och positiv hela tiden, sånt är inte livet.
Idag är jag under isen, rakt av. Jag är rädd för mig själv, mina tankar och mitt agerande. Jag känner mig som en bluff och en skit.
Jag vill peppa, vara positiv och visa att det går- för det gör det! Jag vill inte trigga, vara negativ eller vända en båt. Jag vill vara jag helt enkelt. Men det går inte alltid, livet är fasen inte bara toppar eller mellanland... det finns dalar och man får väl acceptera dem, ro dem i land och inse att de ibland är en del av livet.
Det som skrämmer mig nu, jo det är en väldigt ärlig sanning, skrämmer mig. Det är att mina marginaler som inte fanns har utplånats och blivit tillintetgjorda. För första gången i mitt liv skrämmer det mig istället för att trigga mig.
När jag pratade med C senast tog vi upp problemet att hantera vissa känslor, t ex stress. När jag utsätts för stress så går det direkt ut över ätandet. En helt felfokuserad kontroll, vilket jag numer är väl medveten om. När jag träffade C senast var jag på topp och stress existerade inte, sen hände nåt och ni har ju fått resa med en liten bit där. Jag har inte kunnat utforska eller ifrågasätta mina ageranden gällande stress för att just stressnivån har blivit skyhög. Jag känner mig dålig för det. Jag har inte haft ork att säga emot utan har gått den lata vägen och sagt "jag orkar inte" "jag skiter i det". Det här förstår nog ingen som är helt frisk, men ni andra vet nog mycket väl vad jag pratar om.
På fredag skulle jag träffa C igen, pinsamt och välbehövligt. Tyvärr är hon sjuk denna vecka. Så jag får vänta till nästa, nästa vecka är det även träff med min läkare T - som jag inte vet hur hon kommer reagera på det hela. Dock är det sista veckan av sjukskrivning så den välkomnar jag, för på fredag nästa vecka är min första dag utan "gröna brev" och den dag jag hämtar min nya bil!
.
Ibland så tvekar jag inför att skriva ett negativt inlägg på bloggen, men sanningen är ju den att jag har många dåliga dagar och vad gav jag för en bild av mig själv och mitt liv om jag bara beskrev det som är positivt?
SvaraRaderaÄr det någonting som triggar andra så är det perfektion. Det är trösterikt att inte vara ensam i sin ofullkomlighet.
Jag tror fortfarande på dig varje dag och det är ju precis just så att en dålig dag inte är lika med ett dåligt liv eller en dålig människa.
Kramar
Älskade vännen!
SvaraRaderaDu är väl för söt. Självklart ska du ge dig utrymme för att uttrycka hur du mår. Alla som är påväg mot ett friskt liv vet att det är toppar och dalar. Det viktiga är att man tar lärdom av de. Även om det blir när man kollar i backspegeln. Att din marginalbrist skrämmer dig är ju faktiskt ett steg frammåt. Att du reflekterar och tänker på det är också något positivt. Att du vill bli frisk och faktisk vet att du har naggat av reserverna är en styrka. Använd din styrka och envishet som finns där inne.
Var rädd om dig
Kram lilla jag
Du är så insiktsfull och såklart livet är sådant. Det är helt okej och du vet att det kan vända. Men en sak, inte är det pinsamt att gå på samtalet bara för att det är som det är. Välbehövligt dock. Var rädd om dig.
SvaraRaderaKram vännen! Tänker på dig! <3
SvaraRaderaTACK för era värmande och stöttande kommentarer, de betyder massor!!
SvaraRadera