Ändå är det just precis vad de flesta är, för hårda mot sig själva, jag är tyvärr inget undantag. Än. Att vara hård mot sig själv tror jag är ett sätt att ha kontroll, kontroll över sitt liv och sina känslor.
Genom att strama åt, sätta gränser, planera och kontrollera så är det man styr över i schack. Är man hård och tuktar sig, då är man chef i sitt eget ego. Men vad för chef är man egentligen? Tänker man efter är man fånge i sig själv, med sig själv som fångvaktare, domare, bödel.
Att inse hur hård man är mot sig själv är steg 1. Hitta alla måsten. Identifiera dem, ifrågasätta dem. Att erkänna för sig själv att man är just hård, kontrollerande. Bara att använda termen unna sig när det kommer till mat till exempel, det är ett sätt att vara hård mot sig själv. Att äta och att njuta, att få må bra, är inget vi ska känna att vi unnar oss.
Steg 2 borde vara att släppa kontrollen, våga låta saker vara utom ramen. Testa nytt, våga. Gå emot strömmen av vanlighet.
Sen då?.... ja det är då man tar det ett steg längre. Slutar kompensera, börjar acceptera. Sluta vara ätstörd, sluta vara en frisk ätstörd.. börja leva, på riktigt.
Att se slutet på det hela känns i nuläget nästintill omöjligt, men det betyder inte att det är så! Allt går, allt är möjligt, bara man har viljan och fokuset riktat däråt.
Oherhört läsvärd bok, vissa delar kan tas med en nypa salt men tänket, grunden....
.
Det är så sorgligt att tänket med att "Förtjäna" och "Unna sig" är så ingrott i var och varannan människa (ffa kvinnor) när det kommer till mat. Det är någonting som borde arbetas med världen över, men i stället ges sådana tankar ständigt ny gödning från allahanda litteratur, veckotidningar etc.
SvaraRaderaTänk vad många som ger nyårslöften i stil med "Jag ska gå ner tio kilo och träna fem dagar i veckan" som skulle vara mycket mer betjänta av att infria ett löfte om att vara snällare mot sig själva.
Kram
Usch och fy för "förtjäna" och "unna sig". Inte bra alls tycker jag! Hela det tänket tycker jag är osunt!
SvaraRadera