måndag 6 februari 2012

The top five regrets of the Dying

Hela helgen har jag gått och haft ett uppslag i huvudet... något jag bara velat få ut. Hinner ju tyvärr inte med bloggen på helgerna, eller sällan iallafall.


Många gånger har jag funderat på hur man ska kunna anpassa in sig i omvärldens mall sen när man blir frisk igen, hur man ska kunna tackla pressen och kraven som man ständigt utsätts för. Medias påtryckningar, kollergors dietsnack över lunchen, nära och käras vägande och jämförande. Ja, det är ju som sagt en outtalad sanning i det här med de friska ätstörda.

En värld där smal är lika med hälsa, och då menar jag inte naturligt smal, biologiskt smal, utan smal enligt idealen. Där hälsa inte har med egentligt välmående att göra utan att det handlar om att passa in i ett fack, där kontrollen på kost och träning är ett bevis för att man är lyckad.


I nyheterna i fredags kommenterades en bok skriven av en australiensiska sjuksköterskan Bronnie Ware, som jobbat med patienter i livets slutskede. I boken "The top five regrets of the dying" har hon samlat patienters sista ord, tankar och funderingar som de hade innan de dog. Flertalet av dessa ångerpunkter var föga förvånande, såsom att jobba mindre, lägga ner mer tid på familjen och vänner mm. Men den översta punkten, gemensam för både män och kvinnor, framförallt kvinnor (då männens nummer ett var jobbet) var just att de ångrade att de inte levde sina liv som de själva ville, utan levde efter andra människors förväntningar.


Att leva sitt liv som man själv vill, utan att leva efter andra människors förväntningar. Det väcker viktiga tankar.


Det bryter alla tankar om att en dag anpassa sig in i vardagslunken igen, tillsammans med den grå massan och härda ut, värja sig och stå emot alla dessa sjuka ideal och yttre förväntningar.


Om vi lär oss något av den här boken, tillsammans med egna erfarenheter och kunskap, så har vi som har en ryggsäck ett försprång. Vi behöver inte alls värja oss, vi behöver inte alls ta till oss av de friska ätstördas budskap - vi har kunskapen att veta bättre! Vi kan välja att ställa oss ett pinnhål upp, avancera och stiga i graderna i vår viktigaste yrkesroll, chefen över vårt eget liv!



Vi har valet att leva livet som vi själva vill, utan att leva efter andra människors förväntningar - vi behöver inte dö med den vetskapen att vi hade kunskapen men vågade inte tro på den. Vi väljer själva. Vi har ett försprång.




http://www.amazon.com/Top-Five-Regrets-Dying-Transformed/dp/145250234X



.

4 kommentarer:

  1. Så sant även här blev det påverkan. Visst väcker det mycket tankar . Mycket bra inlägg min vän. Annie

    SvaraRadera
  2. Shit, så bra. Så värt att lyftas fram. Så peppande. Det fanns en tid när jag undvek personalrummet just på grund av allt sådant här prat. Det gör jag inte längre-vilken frihet! Jag väljer att prata om annat, jag livnär inte heller det där pratat som tidigare. Jag triggas inte av det. Jag intresserar mig helt enkelt för annat.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jenny... nej men du har ju helt rätt! Man får fokusera om, fokusera rätt och intressera sig för annat. Hoppa upp ett pinnhål och inse att man är värd så mycket mer än att måla in sig i felaktiga normer, krav och ideal.

    SvaraRadera
  4. Ja absolut! Vi lever bara engång, vi ska leva och njuta av alla våra dagar här på jorden! Vi ska ge varandra en hjälpande hand där vi märker att det behövs. Hjälper varandra att finna glädje helt enkelt! Ju fler glada desto finare tid här på jordklotet!:) Stay happy my friend!:)<3

    SvaraRadera