Maken har ordet del 2

På vilket sätt har DU påverkats som människa, bra som dåligt, av detta?

Jag mer vaksam på ätstörningsbeteenden. Jag ser reklam och media med nya ögon, ett litet uppvaknande. Innan kunde jag gå förbi en reklambild utan att reagera eller se om personen ifråga var sjuk eller ej. Nu ser jag det direkt. Och alla beteenden som kanske något av våra barn kan börja med, ska jag definitivt ta bort direkt. Så egentligen så är det rätt bra att vi genomlidit detta . 

Dåligt, kan jag ibland tänka på alla skador min frus din kropp kan tänkas få, att hennes skelett blir poröst, inre organen fått sig en törn, så att hon kanske förkortat ditt värdefulla liv med mig, vilket kan göra mig  riktigt helvetiskt förbannad att denna j-a sjukdom förstört för oss båda!

Har din syn på reklam, ätande och kvinnor förändrats, isåfall HUR?

Absolut, jag tar helt avstånd från det sjuka ideal som de vill att alla ska följa.

Har din egen självbild förändrats?

Delvis, blivit klar med att jag duger precis som jag är oavsett om jag är smal eller lite överviktig. Det viktigaste är att jag mår bra. Skiter fullständigt hur mycket jag väger, eller om jag har magrutor eller ej. De gånger jag tränar gör jag det endast för att må bra ( i min onda musarm samt att må bra efteråt). En sak som H sa, varför väga och mäta mitt midjemått (gjorde det efter julen då jag märkte att jag ej kunde knäppa byxorna, haha) när du kan känna hur dina byxor känns istället? Efter det väger jag mig ej, jag lyssnar hellre på kroppens signaler.

Har du gjort något du ångrat under sjukdomen som påverkat negativt, dig själv såväl som Hanna?

 Att jag har reagerat med ilska när hon säger elaka saker om sig själv.

Får du ta mer ansvar än henna gällande hem och barn?

Ja, när H ej orkat hämta/lämna på dagis. H lagar kvällsmaten och jag lägger barnen, en rättvis fördelning anser jag. För ett tag sedan åt ej H med oss och då kunde jag känna att jag hade ett ansvar att äta med barnen, samt att även försöka få i H någon mat när barnen somnat, och då har jag varit ”tvungen” att äta då med, så vissa kvällar har jag varit utomordentligt sprickfärdig av all mat! Då H oftast somnar vid 19-20 tiden, precis efter jag lagt barnen, känns det som att jag är ensam kvar. Men jag ser det då som en möjlighet att jobba med  mitt företag. Jag försöker se det positiva i allt.

      Har ni lärt er något av allt detta som ni tänker dra nytta av i framtiden?

Absolut, jag är mer vaksam på ätstörningsbeteenden som jag nämde innan. Jag ser på reklam och media med nya ögon. Innan kunde jag gå förbi en reklambild utan att reagera, om personen ifråga var sjuk eller ej. Nu ser jag det direkt. Och alla beteenden som kanske något av våra barn kan börja med, ska jag definitivt ta bort direkt. Så det har inte bara varit nackdelar.

Den dagen din fru är helt frisk, vad ser du mest fram emot?

Att kunna umgås med vänner och börja leva ett glädjens liv. Skulle vara kul om vi någon gång kunde dansa efter en 3 rätters middag. Vara lite galna! Att kunna resa ihop med H, vi har ej varit på riktig resa ÄN! Hitta på roliga saker, skratta ihop, hitta harmoni! Att även hela familjen kan resa och hitta på roliga saker.

Pust, ja nu har jag svarat på era frågor.

Min fru är sjuk och jag jag vet att hon kommer bli helt frisk! Tänk att leva en dag utan att behöva tänka på vad/hur/när vad som ska stoppas i munnen. Strunta i att väga/mäta, slå sönder vågen med en stor slägga! Lägga sjukdomen bakom sig en dag och tänka, f-n vad bra att vi genomgick det här för att kunna se och agera om våra barn eller någon vi möter i livet råkar ut för denna mystiska sjukdom.

Sjukdomen kryper sig på familjen som en långsam solnedgång, till en början en vana som leder till en annan vana, under en tid då det är oerhört svårt att acceptera. Oavsett om man ser att H gick ner i början så är det värsta det stora fokus sjukdomen tar upp. Den tar livet, det roliga. Vi lever nu och ej sen och det är det som är så frustrerande att man ej blir frisk precis som efter en operation eller nåt, tänk vad enkelt det skulle vara, att operera bort H:s hjärna och ersätta den med en ny som tänker rätt, haha det går ju inte. Men allt är mentalt. Denna sjukdom sitter i hjärnan anser jag. Kan man få bukt på dessa onda tankar som göder är allt löst. 

Det jag vill säga till dig därute som har någon form av ätstörning, ta tag i din egna självbild, försök säga snälla saker till dig oavsett om du tror att du ljuger! Det du säger till dig själv är jätteviktigt. Hur du behandlar dig själv är jätteviktigt. Du lever endast 1 gång (vad jag vet), och försök att förbättra din bild på dig själv och lev ditt liv varje stund fullt! Ät vad f-n du vill när du vill! Och strunta i alla mediala krav på att man ska se ut på ett visst sett, visst hade det varit tråkigt om alla såg likadana ut.

Alla är vi unika och det är ju det som är fascinerande i livet. Var dig själv, du är unik.

Yeah! Anders 

.