Efter besöket hos C idag är jag om än mer konfys. Vi gick igenom dietistens resultat av mina matlistor, matlistor som jag förde för en månad sedan och som kan uppdateras till det bättre om än skillnaden inte är enorm. Svaret av alla dessa siffror och beräkningar gjorde mig jätteledsen.
Jag vet att jag får i mig för lite av vissa livsmedel men hade ärligt ingen aning om hur illa det var. Att jag totalt sett nästan, bara nästan, behöver fördubbla tuggandet.
Men tänk själva, om ni ansåg att det ni stoppar i er är ok, att det är bra och känns bra men att någon sedan kommer och säger att du ska lägga på nästan det dubbla. Inte helt enkelt, varken fysiskt eller psykiskt.
Well... ät o tig unge, eller hur man nu ska säga.
En rolig sak däremot som man kan se med distans och skratta åt är att jag får i mig så mycket vitaminer att det fullständigt sprutar ur mig. Vissa B-vitaminer får jag i mig över 600% av rekommenderat intag, herregudars!
En ny bok fick jag med mig i handen på väg hem idag med, en bok som så träffande handlar om Skam. Undrar hur hon tänkte där C, aldrig kan det väl vara så att hela mitt liv känns genomsyrat av just skam.
.
Känner igen känslan. Var ju hos dietisten för första gången i igår. Med mig hade jag en matdagbok som jag faktiskt var ganska stolt över. Jag hade ju verkligen jobbat stenhårt med regelbundenhet, variation och mängd. De två veckorna hade jag nästan dubblat kcalintaget. Ångest skyhög, men ändå. Visade stolt upp dagboken och höll på att gå i taket när hon sa nått i stil med "ja, det här var ju på tok för lite. Tror du att du skulle kunna tänka dig näringsdrycker för att hjälpa upp det lite?" För LITE?!? Jo, ja, det vet jag ju egentligen, men att behöva äta så mycket mer som hon tyckte kändes övermäktigt. Men som hon också sa: "Fokusera inte på mängden nu, det är tänkt att vi ska ta en liten bit i taget, i steg som känns lagom för dig. Bara det går framåt över tid, ok?"
SvaraRaderaOch det är ju så, det får ta tid. Du behöver ju inte dubbla ditt matintag till i morgon. Små delmål, ett steg i taget. Andas, tugga. Hellre lite rätt än helt fel.
Moving on is not about looking back. It´s taking a glance at yesterday and seeing how much you´ve grown since then. Och då snackar jag INTE omfång...;)
Kramiz Maaria
Jag har också fått påökning av maten och det känns nästintill omöjligt att öka på det så mycket som jag ska. Men men, det gäller väl att försöka ändå. Men nog sjutton undrar man hur det ska gå till!!
SvaraRaderaKram på dig!
Jag hejar på dig snart snart min vän snart är du där. Du har gjort det jobbiga kommit över den höga tröskeln det här löser du ett litet steg i taget bit by bit;)
SvaraRaderaMassa kramar till dig
Kämpa på fining! Du är så modig och jag vet att du kommer klara det. försök så gott du kan.
SvaraRaderaJag älskar böcker. Du får recensera sedan:) Kramar