Hade Hanna ätstörningar när ni träffades?
Ja, men hon ersatte mig med dessa, hon valde kärleken. Jag visste ej allvaret i sjukdomen då, trodde att hon var helt frisk. Nu förstår jag innebörden på ett helt annat plan, som jag kommer ha med mig resten av livet och kanske ifrågasätta folk som ej äter, eller kompenserar "nä idag blir det ingen Semla, man får springa flera km på bandet så jag avstår".
På vilka sätt märks det mest att hon har problem med maten?
Vid varje måltid, innan, under och efter. Ångesten efter, osäkerheten innan vad som ska ätas. H har svårt att välja. Sedan kontrollbehovatt det inte är fel mat. Jag kan inte säga ”Nu tar vi en macka älskling” hon måste ha kontroll på tiden när och vad och hurmycket. Det påverkar hela vår familj, som en sorg. En vind full av ångest och självförakt viner efter måltider som kan anses helt normala, som påverkar hela helger och kvällar.
Vad är jobbigast med din frus anorexi?
Jag är oerhört trött på alla negativa meningar och ord hon använder mot sig själv. Den dåliga självbilden får mig att känna mig totalt maktlös. Känns som luften går ur mig vissa kvällar, jag vet inte vad jag ska göra. Jag säger: ”Du är inte fet, du är jättesmal! Ser du inte det??” Detta har jag nog sagt 1000 gånger. Hopplöst känns det, ingenting biter på min bestämda frus åsikter om sin egen kropp. H vill ibland att jag ska kommentera om det ser ut om hon gått upp något i vikt. Min fundering är då, varför i hela friden ska hon fråga det hela tiden, detta gör mig trött och uppgiven. Men Anders, ser du inte mina feta ben? Mina feta överarmar, titta, se hur det dallrar. H vågar ej ha båda armarna uppsträckta, då det finns risk att det lilla dallrar. H tror att hon har så feta överarmar, detta tycker jag är helt sjukt! Jag blir förbannad och ilsken, frustrerad oftast. Men H, du är ju inte fet du är smal som ett snöre, du har helt fel självbild, säger jag.
Sen en annan jobbig sak är alla jämförelser med andra, Hon är smalare än mig, eller hur Anders? Min fråga är, hur svarar man rätt på en sådan fråga? Spelar ingen roll vad jag svarar, svarar fel oavsett, då H redan bestämt sitt svar utan någon som helst eftertanke på att hennes egna självbild är totalt fel! Kortfattat är det vad H säger om sig själv som är absolut jobbigast. Samt allt kontrollbehov, vad som ska ätas och undvikas! Sen alla tillställningar (som ej är så många) vad kommer det att serveras etc etc. STORT kontrollbehov, som får mig att tappa energi!! Och vågen! Hur mycket har jag gått upp/ner idag?? (Detta speciellt förra året).
Vad gör du för att hjälpa henne mot tillfrisknande?
Jag tagit H till ätstörningsenheten. Jag följt med varannan vecka på möten där och försöker förklara att hon har fel självbild. Jag försöker se på den positiva ljusa framtiden vi har framför oss. Jag säger nej till en del saker, eller rättare sagt jag fokuserar ej på att tex åka med till Berlin med mitt företag etc. det kan man ju ta senare. Jag tar hand om barnen, eller försöker vid matbordet, så att H slipper stressfaktorn att springa runt under måltiden (detta är ett bra tips från ätstörningsenheten). På lördagar har jag hand om maten, så slipper H tänka, (även detta är ett bra tips från ätstörningsenheten).
Känner du att hon förändras under dåliga och bra ”perioder”?
Absolut. Benen börjar röra sig av ångesten, blicken svartnar, ser olycklig ut, total depression. Vid bra perioder så är hon glad. Men visst, det har sällan varit jätteglada perioder, man vill ju att hon ska skutta runt o tralla! Och jag ser en stark tendens att dessa bra perioder sker oftare nu!! Vilket är underbart! Men det är som + eller - kan vändatotalt på ett par minuter, från bra till dåligt med ångest, speciellt eftermat.
Under din frus sjukdomsförlopp (upp och ned), vad i livet har varit FINT och BRA?
Hmm, barnen har varit friska. Vi har även haft en fin vänskap, utan så mycket gnäll när vi tex aktiverar oss, går tipspromenad, handlar, åker bil etc.
Fortsättning följer.........
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar