Givetvis har kroppen reagerat både fysiskt och psykiskt. Jag har kännt mig uppsvullen och stor, öm och tröttare på kvällskvisten igen. Men... ojojoj så mycket bättre humöret är och när den vakna tiden väl är närvarande så känner jag mig faktiskt mycket piggare! Jag orkar vara glad helt enkelt.
Ett ökat energiintag medför ökade positiva konsekvenser. Fördelarna väger helt klart över nackdelarna.
När jag vägde mindre, när jag var sämre än jag är i dagsläget, när ångesten var som starkast och styrde som mest då var jag också som räddast. Rädd för mat, rädd för kroppen, rädd för tillfrisknande som enbart skulle medföra en större kroppshydda. Att öka energimängden och faktiskt våga äta mer, våga gå upp i vikt, våga leva utan att styras av ångest. Det är den enkla men ändå svåra lösningen.
Just vågen har verkligen varit ett tvångsmoment för mig, precis som för många andra med min problematik. Att faktiskt våga ta tag i det, att sluta väga sig har varit guld för mig! Man lägger så oerhört mycket falsk trygghet i den där kontrollen. När maten, ätandet och allt mående styrs av siffror. När man är där med hjärnan och petar i biologiskt mående.
Än har jag inte kastat vågen, jag ska ju slå sönder den och lägga ut bilder här var det ju... Kanske en födelsedagspresent till mig själv?
.
Vilken födelsedag? För annars är det nära! Go Hanna!!
SvaraRaderaJag saknar faktiskt inte min slaktade våg ännu, utan beslutet kändes helt rätt, trots att jag väger många kilo mer än vad jag vill göra.
SvaraRaderaKram