Jag känner att jag har så mycket att se fram emot, massor av förväntningar som inte har en ångest flåsandes i nacken. Fine att jag är medveten om att det kommer många bakslag men det är inget som inte går att reda ut, hantera och sopa bort från axeln när det väl är över. Det kommer inte vara mer än så nämligen, för jag låter det inte bli mer än så. Mitt val!
I slutändan handlar det ju ändå om val, rädslor och att göra tvärtemot. Låta det göra ont... känna att "ok, jag är väl tjock då, so what?" för att till slut inse att jag kanske inte är den känslan som jag så länge inpräntat hjärnan. Den negativa hjärntvätten.
I helgen som gått har det som sagt varit mycket AJ AJ AJ, men det går att genomlida, för det finns ändå ett inre lugn, en känsla av bestämdhet. Dottern har fått fira sin 3-års dag på allra bästa sätt och jag har ätit av hennes tårta utan dåligt samvete - trots att jag faktiskt inte ens gillar tårtor.
Underbara vår och sommar - välkommen!
 |
| Givetvis bakad av mig fuskade dock med rosorna vilket jag småångrar idag för de hade ju varit lätt gjorda... Inuti gömmer sig en chokladtårta med hallonmousse och vaniljmousse. |
 |
| Nöjda och glada - Mor och Dotter |
.
Trevligt med födelsedagskalas - det är inte mycket som går upp emot entusiastiska födelsedagsbarn i den åldern <3.
SvaraRaderaOch jag håller med dig - jag ser fram emot våren och sommaren med tillförsikt och glädje. Inte hela tiden och inte utan en viss nervositet, men oftast och mycket.
Kram