Gjort saker jag inte gjort på länge, ätit saker bara för ATT... för sakens skull, även om jag faktiskt ogillat det skarpt på alla plan. Bara för ATT. Gå emot. Just nu måste man nog det, sen kan man lägga ner den biten men för att ta det där sista steget behöver man göra saker just bara för ATT.
Ångesten finns just där, talar om för mig hur fel och hur galet det har varit att göra just "för att". Men seriöst väljer jag själv här, jag orkar inte lyssna på det och stänger av. Ska jag leva här och nu så fungerar det inte med något kompensatoriskt tänk som handlar om sen sen och återigen sen.
Så det jag vill säga ikväll, för idag har jag fredag eftersom jag är ledig imorgon, skål. Tar ett glas vin, tänker snart tända grillen och lägga på ett par fina härliga laxkotletter. Äta sent bara för ATT, äta för att jag vill och äta för att kroppen behöver det även om det fysiskt inte går att fatta, än.
Tänker servera min lätt halstrad i grillen (ogillar överstekt lax) med färsk sparris, grillad haloumni och en grönsallad. Att grilla och äta utan ångest är LIV. Hur gör man? Går emot, gör nytt.
.
Härlig läsning och jag hoppas att laxen smakar riktigt bra!
SvaraRaderaJag har utmanat mig själv ett flertal gånger idag, nu senast med att hälla en deciliter standardmjölk i mitt te. Inte för att jag tycker att det smakar så mycket godare, utan för att det är tvärtemot allting bulimin vill få mig att tro på.
"NEJ!", ropar ätstörningen - "JOJ!", säger jag.
Kram
Du är gry, VI är <3
RaderaOj, vad peppande. Nu blev jag sugen på att säga emot min ätstörning lite grann också - bara för att!
SvaraRaderaTack för ett fint inlägg och kram!
Tack fina! O du som har så mycket kloka tankar, applicera dem fullt ut på dig själv så ska du se vad som händer, wohoo vilken jävla resa liksom <3
RaderaHar ju följt dig ett tag och alltid tyckt att du haft väldigt intelligenta tankar kring allt detta... men om jag ska vara ärlig? Det är liksom inte känts som du levt som du lärt...
SvaraRaderaMen på sistone känns det som om det har hänt nåt. Visserligen svårt (eller för lätt) att döma så här via cyberrymden, men nu övertygar du mig faktiskt om att du kommer att fixa det här!
Och GUD vilken god middag! :-)
Jomen du har RÄTT! Jag har absolut inte levt fullt ut som jag lärt så att säga men jag har tagit små steg i rätt riktning hela tiden. Kunskapen om hur och sen görandet har inte alltid gått hand i hand, självklart, det är ju så det fungerar.
RaderaMEN jag ger mig som sagt aldrig och även om det kommer finnas bakslag så är det helt klart på G åt rätt håll, jag kommer inte bli frisk, jag kommer bli galet frisk istället.
Middagen var fantastisk btw! Finns få saker som är så gott som färsk grillad fisk <3
Där tror jag du är nåt sant på spåren (igen): lätt för mig att säga så här i efterhand, men det var nog samma för mig: först insikter, sen mer och mer förståelse... och i slutändan kan (måste?) man agera. Kanske måste man gå hela den där långa vägen (och backa) för att någonsin nå fram? Hur frustrerande det än måste vara för alla utomstående som står och ser på.
Radera(Jag menar, om jag nog kan känna mig nästan irriterad på dig som låter så smart men inte faktiskt blir frisk och normalviktig direkt med publiceringen av orden - hur var det då inte för t.ex. min egen sambo som fick lyssna på alla mina kloka insikter, men ändå se mig fortsätta svälta i över ett år?)
Att se saker i efterhand skapar nog ofta konflikter, frustrationstankar över att man borde gjort på ett annat sätt.
RaderaMEN... nu är nu, och det viktiga är att först nå insikten för att därefter förändra sitt agerande. Man kan inte ändra allt på en gång, man är ju sällan medveten om all skit man utsätter sig själv för... sina egna kompensationsbeteenden som blivit en del av livet.
Det viktiga är inte hur fort det går, det viktiga är att det just går. I rätt riktning och mot ett friskt liv, fri.
Självklart blir man provocerad av någon som har kommit en kortare bit än en själv! Man har vetskapen, kunskapen, ögonen. Där får man stanna sig själv, backa. Inse bakåt.
Nu vet jag inget om dig, anonym, men jag hoppas SÅ att du är fri! Bor du nära mig kanske vi ska ta en fika rent av... här räds inget längre...
Tack för mycket input!!
Så rätt igen! (och egentligen vad jag också menade, hoppas det inte blev fel och kändes som ett påhopp)
RaderaOch fri? Egentligen vill jag inte tänka på hur illa det nog var ett tag men OM jag skulle jämföra... oj vad fri jag är! Samtidigt tänker jag inte vara oärlig och säga att jag är hela vägen fram. Det finns säkert saker kvar jag måste ändra för att bli helt frisk (saker som man om nåt år kommer tänka : "oj vad fri jag är" om återigen).
Fika är fint, men med alla dina bilder på fina viner och lax så skulle jag nog föredra det ;-) Men jag antar du har en bit till mitt hörn av Sverige (Skåne).
Jomen fri har nog flera steg, så sant!! Viktiga är att man aldrig stannar upp, utan fortsätter utvecklas :)
RaderaOch nej, påhopp har jag inte upplevt dina inlägg som, jag tycker däremot att det är viktigt att bli ifrågasatt, dels av sig själv och även av andra. Ifrågasätts inget står man ofta still vilket är förödande.
Heh.... fikan skulle vi kunnat skippa men mat o vin hade varit najs... tyvärr bor jag inte i skåne längre... annars så!!
KRAM
KRAM!!!
SvaraRadera