En Hanna upp i väggen del I

Ok, då kör vi.... var inte sena med att ifrågasätta mina svar om något är oklart eller om ni kommer på nåt på vägen så att säga.




-Hur har din sjukdomshistorik sett ut i korta drag? Alltså hur många "omgångar" har du varit nere i det? 
-Har dalarna varit olika djupa de olika gångerna? 


Oj, korta ner 17 år av diverse ätstörningar blir en liten utmaning men here we go; Allt beror på vad man menar med just "nere i det", men ska man hårddra det så har jag varit nere på anorexivikt i 3 omgångar under denna period. Fas1 var rätt snabbt övergående och det är först nu i efterhand jag vet att jag var ohälsosamt tunn och det var även där de negativa tankarna började gro och forma mig. Fas2 var lång och segdragen och var en rejäl dipp med inläggningar, sjukskrivningar och sånt under flera års tid. Dubbeldiagnostiserades med leendedepression. Fas3 där jag är nu har varit relativt snabbt övergången men även denna en djup svacka, dock inte lika lågviktig som i fas2. Hot om tvångsinläggning, tjat om Varberg, sjukskrivning och mer tjat om medicinering som jag vägrat. Inga dubbeldiagnoser.

Kortare än så här kan jag inte göra och jag måste tillägga att perioderna mellan de olika faserna har varit mellanlägen i mångt och mycket och det har varit ätstörda perioder men med friska vikter, ätstörning UNS.



-Hur har de olika tillfrisknadsfaserna startat? Och slutat? (som frisk/halvfrisk/uppgiven och sjuk igen)


Tillfrisknandet efter Fas1 skedde snarare aldrig, utan det var mer livsförändringar som bröt det anorektiska mönstret. Sjukdomen kom av sig så att säga, den hann aldrig så långt att den greppade hela livet.

Tillfrisknandet efter Fas2 var oerhört långt och segdraget och ska jag vara helt ärlig så blev jag aldrig frisk, däremot blev jag normalviktig och fick ett fungerande liv där allt fokus hamnade på giftermål och barnafödande istället. Sjukdomen fick en köplats så att säga.

Tillfrisknandet efter Fas3 kan jag inte svara på än, jag är mitt upp i.



-Varför tror du att du fallit igen efter att ha tagit dig upp? 


Anledningen att jag aldrig blivit helt frisk är för att jag aldrig fokuserat på att bli just frisk, förändra tankar och bryta mönster totalt. Fokuset har hamnat mer på vikten än på måendet. Att nå friskvikt kan alla göra, mer eller mindre smärtsamt. Men att bli Frisk, Fri och helt utan ätstörning det har inte med vikten i sig att göra, även om den är en grundpelare till förutsättning.



-Vad känns annorlunda den här gången?


Det som känns annorlunda denna gång är att jag har en helt ny erfarenhet, ett nytt tänk och vågar kritisera mina egna tankar. Jag väljer inte bara att nå friskvikt för att sen blunda och köra på utan jag måste denna gång göra en fullständig livsförändring för att nå hela vägen, det är därför jag ibland säger att jag aldrig mer kommer bli samma Hanna som tidigare.


Återkommer snart med fler svar....


.